Education of Eira

Min tolkning av hur man kan presentera innehållet i en portfolio. Ingår som examinationsform på lärarhögskolan i Stockholm.

2006-01-12

Litteraturseminarium 4

Litteratur:

Lundgren, Att veta och att göra
Wärneryd, O., m. fl. Hållbar utveckling. Om kris och omställning i stad och samhälle

Frågor och svar

1 a. Vad menas med fysisk planering?

Med fysisk planering menas planering av nya bostäder, kontor, arbetsplatser och fysisk infrastruktur som vägar, broar och tunnlar.

1 b. Är nuvarande ansvarsfördelning mellan lokal, regional och riksnivå rimlig?

Ansvarsfördelningen är inte helt rimlig som den ser ut idag, och detta mest för att de instanser som finns närmast medborgarna inte har tillräckligt tungt vägande röst i andra ansvariga instanser. Man kan förvisso hävda att kommunernas ansvar är orimligt stort, men då det finns tydliga kommunikationssvårigheter mellan de beslutande instanserna och staten redan kan anses ha för stor makt i regionala frågor är den fördelning som finns idag relativt rimlig. Men man borde se över och förbättra kommunikationen mellan de ansvariga instanserna. Miljöperspektivet borde dock lyftas fram på ett annat sätt och kunskapen om den gällande miljölagstiftningen skulle kunna förbättras. Mer miljöhänsyn borde även tas vid fysisk planering.
2. Vilka av 1960-talets miljöproblem kan betraktas som lösta? Vilka av dem har uppstått i ny form?

Denna fråga är inte helt lätt att besvara. Under 1960-talet var det främst regionala miljöfrågor som var på tapeten och det globala perspektivet hade inte tagit steget in i salongerna än. Man lanserade DDT som en ”dunderkur” mot allt från ogräs till huvudlöss och det var inte förrän långt senare skadeverkningarna av detta medel uppdagades och användningen förbjöds. Även många utsläpp av tungmetaller som skedde under 1960-talet betraktades inte som särskilt allvarliga då. Och bilens skadeverkning på miljön var det nog ingen som kände till, eftersom bilen fram till sent 50-tal var en ”rikemans” egendom och det därmed inte skedde några större utsläpp av koldioxid och andra miljöskadliga ämnen från biltrafiken.

Man skulle kunna säga att de miljöproblem som diskuterades under 1960-talet av många säkert betraktades som ”lösta” fram till relativt nyligen när man uppdagat fler och fler miljöföroreningar som inte försvunnit utan som helt enkelt bara ”flyttat” på sig och dyker upp på en annan plats istället. Och många föroreningar som vi inte var medvetna om att de var föroreningar upptäcks nu när tekniken och kunskapen har förändrats.

Man kan även se ur ett globalt perspektiv att de problem vi skapade under 1960-talet nu håller på att skapas av andra människor i andra delar av världen, och det kan ses som oroande.

3. Hinder och begränsningar för människors engagemang i miljöfrågor. Vilka hinder är svårast och viktigast att övervinna?

Detta är också en svår fråga att besvara. Vissa människor saknar kunskap, andra saknar ekonomiska medel och ytterligare några bryr sig helt enkelt inte utan verkar ha en attityd av ”det där är inte mitt problem”. Att engagera sig i något som inte omedelbart drabbar en själv är något som få människor verkar vara villiga att göra.

Det är även så att människor i grunden är ganska lata, så om man ska vara villig att till exempel källsortera sina sopor måste det göras så enkelt som möjligt. Där jag bor har de flesta en trädgårdskompost, men långt ifrån alla har en matkompost för ”det är så krångligt och äckligt”. Närmaste miljöstation ligger ca. 1 km bort och det är ändå relativt nära för att vara i den typen av område (sommarstugeområde som blivit villaområde ca. 2 mil utanför Stockholm). Men det förutsätts nästan att man har tillgång till bil för att man ska kunna källsortera enligt konstens regler. I andra nybyggda lägenhetsområden har man däremot ”tänkt in” källsorteringen i området redan på planeringsstadiet (för ett bra exempel på detta kan man studera Hammarby Sjöstad närmre).

Många människor är även okunniga om varför det är bättre att göra på ett sätt och inte på ett annat och vet inte heller vad det kan få för effekt. Om man gör det enkelt och ekonomiskt fördelaktigt att ha ett bra miljöbeteende, samt informerar om orsaken till att det är mer långsiktigt hållbart att göra på det sättet är det mer troligt att människor börjar förändra sina invanda beteendemönster.

I boken ”Att veta och att göra” (Lundgren) nämns sex hinder och begränsningar:

1. Problemuppfattning och brist på handlingsalternativ.

2. Vår relation till natur och människor.

3. Våra sinnens begränsningar.

4. Vår ofullkomlighet eller benägenhet till omedelbar behovstillfredsställelse.

5. Sociala normer.

6. Situation och strukturella faktorer.

Det som dock är svårast att förändra är människors attityd till sådana frågor eftersom ingen varaktig förändring kan ske utan en attitydförändring. Där kan vi som blivande lärare spela en stor roll eftersom det är barnen som bygger framtiden.

4. Varför får miljöforskarens resultat ofta så dåligt genomslag?

Den största orsaken anser jag vara att de flesta forskare (oavsett forskningsområde) har svårt att förmedla sina kunskaper på ett sätt som alla kan förstå och detta leder till att det av många enbart uppfattas som ”akademiskt skitsnack”. Detta brukar vara särskilt sant i naturvetenskapliga kretsar (det är trots allt lättare för gemene man att relatera till exempelvis kulturella uttryck än kvantmekanik) och miljöforskare tenderar i större utsträckning än andra att komma med nya ”larmrapporter”. Denna nästintill ensidigt negativa rapportering gör att man till slut knappt orkar lyssna eftersom man inte klarar av att höra hur mycket elände som helst. Jag tror att miljöforskare måste arbeta mer med att rikta informationen till olika målgrupper och anpassa den efter dessa grupper samt vara bättre på att lyfta fram positiva aspekter utan att för den sakens skulle tona ner det negativa i forskningen.

När jag talar med elever om miljöfrågor brukar jag försöka knyta an så mycket som möjligt till lokala frågor och deras livssituation. Jag försöker även betona att det faktiskt går att åtgärda det mesta om man arbetar med det och ju fler man är desto bättre. Det gör jag bland annat genom att ta upp exempel som rör det som står i tidningarna och som eleverna därmed troligen redan har hört talas om och sedan visar jag på exempel som rör hur man har (eller kan) åtgärda detta. Många oroar sig redan för framtiden och om allt verkar nattsvart och hopplöst är det risk att man helt enkelt ger upp och känner att det lilla man själv kan göra inte har någon betydelse – och det är det farligaste av allt.

5. Varför har politiker så svårt att fatta beslut i miljöfrågor? Borde forskare och experter få större inflytande på besluten?

Politiker har svårt att fatta beslut i alla frågor. Som en del i den demokratiska processen måste allt synas ur alla vinklar och vissa beslut behöver två eller fler regeringar för att fattas, vilket ytterligare kan försvåra och försena beslutsprocessen. Dessutom är det inte ovanligt att det råder stor oenighet – inte enbart bland politiker utan även bland forskare – om miljöfrågor och detta i sin tur försvårar processen ännu mer.

Forskare och experter borde inte få större inflytande på besluten, men däremot borde kanske beslutsfattarna bli bättre på att lyssna på forskningsresultaten, och inte vara så rädda för att stöta sig med väljare och andra politiker som de gärna vill ingå andra allianser och avtal med. Man borde även bli bättre på att upplysa om varför – rent konkret – man fattar vissa beslut och inte enbart säga att det är ”av miljöhänsyn”. Vi vanliga dödliga vill ofta gärna veta vilka hänsyn det är man talar om i varje enskilt fall.

6. Hur har den globala befolkningstillväxten utvecklats under 1900-talet? Belastningar på miljön? Utvecklingen i nord och syd. Prognoser inför framtiden.

Under 1900-talet har jordens befolkning ökat lavinartat och orsakerna till detta har varit bl.a. ökade medicinska kunskaper, effektivare jordbruk, industrialisering av stora delar av världen, ökad handel, stora teknologiska framsteg m.m. Dock är resursanvändningen ojämnt fördelad mellan olika delar av världen och typiskt är att de områden som behöver mest resurser för att föda befolkningen är ofta de som har minst. Det är även så att de som använder mest resurser är de som har störst miljöpåverkan.

Industrialiseringen av jordbruket kan tas som exempel. I de delar av världen där man idag har ett högeffektivt jordbruk upprätthålls detta av olika typer av jordbruksmaskiner, konstgödsel (även det tillverkat av maskiner), konstbevattning samt (i bästa fall) geologiska förutsättningar som gör att mängden konstgödsel och konstbevattning inte behöver bli så stor. Alla dessa maskiner kostar pengar och slukar resurser (ofta mer än de skapar). När nu andra delar av världen fått bättre ekonomiska förutsättningar och gärna vill effektivisera sina jordbruk är det viktigt att de misstag som gjorts under utvecklingen av det industriella jordbruket uppmärksammas och undviks. Det är också viktigt att de lösningar som fungerar i tempererade zoner inte direkt överförs till exempelvis tropiska zoner, utan att man anpassar lösningarna till de lokala förutsättningarna så att de får så liten påverkan på miljön som möjligt. Det kan också vara intressant att inför framtiden se över handelsavtal och liknande eftersom det produceras ett överskott av mat i vissa delar av världen medan andra delar av världen inte kan producera tillräckligt för att föda sin egen befolkning.

Jag hoppas att vi i framtiden kommer bli bättre på att lära av våra misstag och att underlätta för de som fortfarande strävar efter att uppnå ett mål om att kunna försörja sin befolkning genom att dela med oss av den kunskap som finns, men tillämpa den med försiktighet så vi inte skapar nya och större problem genom att vara oförsiktiga och arroganta.

7. Den ökade geografiska rörligheten.

Resandet har ökat mycket under de senaste 50 åren. Detta beror sannolikt främst på att resandet blivit billigare och därmed blivit tillgängligt för allt fler. Priset på en ny bil har sjunkit drastiskt, charterflyget introducerades och pressade priserna på utlandssemestrar och på senare tid har priserna på mer långväga resmål sjunkit drastiskt och det kostar ungefär lika mycket att resa till Grekland som att resa till Thailand. Detta har även lett till stora förändringar i samhällsstrukturen.

I vårt moderna samhälle i har bilen blivit var mans egendom och ett hjälpmedel i den livsstilsförändring som ägt rum och som gör att vi inte längre behöver begränsas till det som finns att tillgå lokalt utan kan färdas snabbare och bekvämare över längre sträckor för att finna det vi söker. Detta skapar rörelsemönster som inte funnits tidigare och gör även att vi kan välja att ägna oss åt aktiviteter som inte varit tillgängliga på samma sätt tidigare. Vi kan arbeta längre från hemmet, gå i skola längre från hemmet och till exempel ägna oss åt sportaktiviteter längre från hemmet. Detta får i sin tur uppenbara konsekvenser för samhället och miljön. Med ökade transporter sker en ökad belastning på miljön – inte enbart genom att emissioner av miljöskadliga ämnen ökar – utan även eftersom infrastrukturen måste ändras och anpassas till transportbehovet. En familj eller ett företag kan ha hur många fordon som helst, men finns det inga transportvägar för dessa fordon är de ändå inte till nytta.

Den personliga friheten – och inte minst rörelsefriheten – har blivit central i våra moderna svenska liv, och transporter spelar en stor roll i att kunna uppnå och upprätthålla denna frihet. Man ska dock inte glömma att modern teknik inte enbart är till ondo. Till exempel gör modern informations- och kommunikationsteknik att man faktiskt kan minska framför allt persontransporterna i och med att man nu återigen kan arbeta i hemmet och ändå ha tät kontakt med omvärlden genom att använda sig av till exempel internet, telefon eller videokonferens. Det sistnämnda har på senare tid blivit populärt på internationella företag och gör att många flygresor sparas in genom att man inte behöver träffas personligen lika ofta.

8. Hur ser Sveriges energiförsörjning ut idag? Hur har den förändrats? Miljökonsekvenser? Diskutera framtida energiförsörjning i ett långsiktigt hållbarhetsperspektiv.

Efter de historiska energikriser vi haft kan man tycka att vi borde vara mycket försiktigare med att konsumera så mycket energi och framför allt med att förlita oss på ett fåtal energikällor. Dock handlar energipolitiken om lite andra saker idag. Då var det i första hand problem med till exempel oljeleveranser som stod på dagordningen, medan det nu snarare är hur vi ska kunna bli mindre beroende av fossila bränslen och finna alternativa energikällor som är på tapeten (även om det i slutändan ju handlar om leveranser ändå eftersom det är svårt att leverera en råvara som så småningom tar slut).

Konsekvenserna av att under så lång tid ha förlitat sig på fossila bränslen med allt vad det innebär av nettotillskott av koldioxid till atmosfären m.m. är mycket svåra att få grepp om. Forskarna debatterar fortfarande vilka konsekvenser detta har, och kommer, att få för miljön dock verkar de flesta vara överens om att det kommer att få långsiktiga konsekvenser. Det är dock sannolikt så att det är svårare att få med sig invånarna i samhället på vilken energipolitik man bör föra eftersom energipolitiken blivit mer och mer abstrakt. Från att handla om hur vi ska få hit en oljeleverans till hur kolkraftverken i Baltikum skiljer sig från kolkraftverken i Tyskland och om man borde satsa mer på vindkraft eller vågkraft. Målen med energipolitiken är inte heller lika klart. Förr skulle man minska energiförbrukningen, men vad är det egentligen man försöker göra nu? Minska energiförbrukningen? Öka andelen förnyelsebara energikällor? Minska andelen fossila energikällor? Eller kanske allt på en gång?

Jag tror att framtidens energikällor kommer bli en blandning av olika typer av förnyelsebara källor, men sannolikt även inkludera kärnkraft och i viss mån fossila bränslen – åtminstone i ett initialt skede. Vi har redan en stor energikälla i vattenkraften, men den kan vara svår att bygga ut mer och den innebär även stora ingrepp i naturen. Vågkraftverk är något som skulle kunna utnyttja vattenkraft på ett annat sätt, men forskningen kring denna teknologi har inte kommit tillräckligt långt för att detta skulle vara ett alternativ i dagens läge. En annan tänkbar energikälla som skulle kunna vara till stor nytta är vindkraftverk och en utbyggnad av vindkraften skulle kunna bidra en hel del till energiförsörjningen, men denna lösning stöter på patrull hos de som bor i de områden där det blåser mest eftersom de anser att det stör landskapsbilden och orsakar för stora bullerstörningar. Solenergi skulle kunna vara en mycket bra energikälla eftersom vi har så pass mycket ljus under sommarhalvåret, men eftersom det är under vinterhalvåret vi behöver mest energi måste vi först finna ett bra sätt att lagra energin på. Vätgas och biogas skulle kunna användas i bränsleceller eller gaskraftverk, men eftersom vätgasen antingen framställs av fossila bränslen eller genom en energikrävande hydrolysprocess och biogasen har en naturligt begränsad produktion varje år (i alla fall om man ska använda rötgas från reningsverk och/eller avfallsdeponier, m. m. för framställningen av den) kan inte heller detta ses som en helhetslösning. Alltså – jag tror att framtidens energipolitik och energiförsörjning kommer handla om att skapa en sorts energibuffé där en enskild del inte räcker till, men den sammanlagda mängden energi blir tillräcklig för att upprätthålla status quo. Däremot får inte energikonsumtionen öka så mycket mer om vi ska klara detta. En fördel med att ha en energibuffé är även att vi då inte blir lika beroende av en enskild energikälla och därmed inte blir lika sårbara om en av källorna skulle ”slås ut”.

9. Kretsloppsamhället. Skillnader mellan kulturella och naturliga kretslopp. Ge exempel på hur man i Sverige genom lagstiftning försökt uppnå ett ökat kretsloppstänkande.

Kulturella kretslopp kan liknas vid ekosystem, som drivs med tillförd energi och utan yttre tillförsel av materia. Materian cirkulerar i ekosystemet, och den bryts ner och byggs upp i komplexa mönster. Energin som alstras i dessa processer utnyttjas av näringskedjorna, men enbart 10% av energin används effektivt mellan varje steg, resten avges som värme till omgivningen. I ett kulturellt kretslopp är processerna styrda och kräver både handling och målsättning för att fungera. Att återvinna ett material enbart för återvinningens skull är inte intressant om det inte finns ett tydligt syfte (och gärna en tydlig vinst) med handlingen.

Det naturliga kretsloppet är däremot inte målstyrt på detta sätt utan det är snarare själva funktionen som är det viktiga och kretsloppet kommer – under förutsättning att det inte utsätts för störningar – fungera utan att medvetna handlingar krävs för att hålla det igång.
Kretsloppstänkande i form av materialåtervinning är idag en mycket viktig del av det svenska samhället. Både lagstiftning och kulturella betingelser bidrar till att få oss svenskar att tänka mer ”miljömedvetet”. I mina kontakter med både inhemska och utländska miljöarbetare, politiker, företagsledare, lagstiftare, m. m. har jag upptäckt att denna syn på materialåtervinning som något så pass viktigt och centralt i att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle är något som är relativt unik, men också att dessa tankar är något som är betydligt vanligare i storstadsregioner samt i relativt sett ”rika” länder och regioner. Det finns även en tydlig skillnad mellan tempererade zoner och övriga zoner. En annan sak som blivit mycket tydlig är bekvämlighetstanken. Nämligen: människor är i grunden lata! Om man ska känna att det är ”värt besväret” att återvinna material måste det vara enkelt och lättillgängligt – och gärna innebära någon form av ekonomisk vinst. Många människor återvinner burkar och flaskor med pant även om det kanske kan vara lite besvärligt att ta sig med dessa till närmsta butik. Men å andra sidan vinner man lite ekonomiskt på det och man måste ju ändå till en matbutik förr eller senare… Däremot är det många som inte återvinner glas utan pant, tidningar, plast, metall, m. m. eftersom det är för jobbigt att ta med sig detta till en speciell återvinningsstation som inte sällan ligger relativt otillgängligt – åtminstone för de som inte har bil. Förvånande är även att många villaägare inte komposterar matavfall, med tanke på att de flesta har en trädgårdskompost. Men många kanske tycker att det är lite ”äckligt” att hantera matavfallet. (Alla kan ju inte vara som jag som till och med återvinner min egen latrin!) I vissa nybyggda områden har man dock försökt ta hänsyn till denna mänskliga lathet och genom olika tekniska och infrastrukturella lösningar gjort det så enkelt som möjligt för de boende att återvinna de flesta material så nära hemmen att det i princip inte är krångligare än att gå ut med de vanliga soporna. Kanske finns lösningen i att göra det både enkelt och ekonomiskt intressant att återvinna?

10. Vad innebär begreppet ekologisk modernisering? Hur har detta begrepp påverkat synen på miljöproblemen och miljöfrågornas ställning i samhällsdebatten?

Enligt Wärneryd m. fl. innebär ekologisk modernisering ett paradigmskifte i konstruktionen mellan samhälle och natur och dagens miljöproblem kan hävdas ha orsakats av sociala och kulturella förhållanden skapade av människan. Miljö och natur är inte separerade från människan utan är en del av våra liv och de tekniska framsteg vi gjort är i sig inte orsaken till miljöproblem utan snarare ett uttryck för våra strukturella värderingar. Därmed finns det inte heller något som är omöjligt att åtgärda eller lösa.

De allra flesta skulle nog hålla med om att miljöfrågorna är viktiga och att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle har under de senaste 30 åren blivit mer en var mans fråga. Från en internationell nivå där några få försökte frälsa världen ifrån ondo genom ideologiska föreningar och insamlingar för att stoppa skövlingen av regnskogen har miljöfrågorna nu flyttat in till frukostbordet och fler och fler människor känner nu att de kan vara med och påverka situationen – om så bara genom att köpa ekologisk filmjölk och rättvisemärkt müsli till frukosten.

Reflektioner

Jag tycker det har varit svårt att separera mina reflektioner från svaren på de frågor som ställts eftersom de har varit ”berättarfrågor”. Därför får mina personliga reflektioner helt enkelt framgå genom hur jag svarat på frågorna. Däremot vill jag påpeka att det är väldigt komplexa frågor som ställs och detta är egentligen bara att skrapa lite på ytan. Om man hade ställt lite färre frågor eller avgränsat frågorna till smalare områden hade det kanske funnits möjlighet att fördjupa sig mer i de enskilda frågorna.