Kursintroduktion

Kurs: Människan i ett hållbart samhälle 10p, ht 2005
Lärarhögskolan i Stockholm i samarbete med Institutionen för kvartärgeologi och naturgeografi, Stockholms Universitet
Kursansvarig: Bo Eknert, Natgeo, Stockholms Universitet

Kursintroduktion – vad kommer kursen att innehålla och innebära? Även genomgång av vilka föreläsare vi kommer ha, vilka olika delmoment kursen kommer att bestå av samt vilka examinationsformer som kommer tillämpas. Schema för kursen delades ut, likaså kursbeskrivning och mål, litteraturlista, information om klassens första två exkursioner och tre informationsblad om hur en portfolio kan och bör utformas. När detta skett tog Thomas Krigsman, Lärarhögskolan i Stockholm, över föreläsningen. Han var även den som höll i gruppövningarna.

Gruppövningar

Vi delades in i grupper och fick genomföra fyra övningar som syftade till att vi skulle lära känna varandra och även få idéer om hur man som lärare kan få en klass att tala med varandra och samarbeta. Den sista övningen presenteras separat eftersom den var den mest omfattande.

1. Övning ett gick ut på att vi skulle skriva ner våra farhågor inför kursen på ena sidan av ett papper och våra förhoppningar på den andra sidan. Sedan skulle vi diskutera det vi skrivit med personen bredvid, presentera en farhåga alt. förhoppning per par (olika beroende på vilken halva av klassrummet paret satt i) och slutligen lämna in våra lappar till föreläsaren.

2. Övning två var en bokstavskö. Vi elever ombads fundera över vilket det centrala ordet i varför vi vill bli lärare och sedan ordna oss i bokstavsordning efter vilket ord vi valt.

3. Övning tre bestod i att klassen delades in i flera grupper om fyra eller fem elever varav en i varje grupp utsågs till chef av föreläsaren. Sedan fick gruppen i uppdrag att på ett blädderblocksblad rita något alla i gruppen hade gemensamt samt i varje hörn rita något som var unikt för var och en av gruppmedlemmarna. Detta skulle sedan redovisas gruppvis för resten av klassen.

Övning fyra är en populär övning för att uppmuntra till samarbete och eftertanke. Den kallas för ”Uppdraget” och beskrivs bl a i Wolfgam Brunners bok ”Solvagnen”. Eleverna fick ett papper med följande text:

”Uppdraget

Du har av det planetariska rådet utsetts att planera för och deltaga i vår tids största äventyr. Du ska utrusta ett jätterymdskepp för att klara en resa av hittills aldrig skådade mått. Följande villkor gäller:
· Resan kommer att ta 6000 år.
· Du behöver inte tänka på själva skeppets framdrift eller på ytterhöljet.
· Du har tillgång till solenergi under hela resan.
· Ni får inte vara fler än 100 personer ombord samtidigt.
· Vad tar du med dig?”

När alla läst pappret fick vi fem minuter på sig att fundera enskilt på frågeställningen, sedan delades klassen in i grupper om fyra eller fem elever och föreläsaren utsåg en chef. Sedan skulle gruppen gemensamt diskutera det var och en funderat över och enas om vad som skulle finnas på skeppet, rita skeppet, namnge det och redovisa sitt arbete för de andra grupperna genom att motivera för representanter från de andra grupperna varför de skule välja att åka med just det skeppet och inte något av de andra. När övning tre var avslutad fick vi en rapport skriven av läraren Anna Kannstig i vilken hon skriver om hur hon arbetat med övningen i en Åk6. Vi fick även en schematisk bild över hur ”uppdraget – det slutna rummets pedagogik” kan fungera ämnesövergripande.

Övrigt

Förberedande texter inför litteraturseminarie ett samt tillhörande frågor delades ut.

Läxa gavs till följande tillfälle. Vi skulle fundera över och ge sju exempel på vad kommande generationer behöver för att kunna leva goda liv.


Reflektioner

Kursintroduktion

Introduktionen kändes aningen förvirrad, kanske för att det var så mycket information på så kort tid. Nu när den fått sjunka in lite kändes den inte så mycket förvirrande som otillräcklig. Det fanns fortfarande flera frågetecken kring kursens utformning och mål, t ex vad de framtida projektarbetena kommer att innehålla och hur de kommer utformas. Konceptet med litteraturseminarier känns väldigt luddigt och vad det innebär samt vad som förväntas av oss elever i samband med detta är oklart. Informationen om kurslitteratur kändes gedigen fram till det att den kursansvarige föreläsaren hade lämnat rummet och den kvarvarande menade att den litteratur som den kursansvarige hade ansett viktig inte var så viktig trots allt. Att undergräva andras auktoritet är aldrig bra, framför allt inte inför en ny klass.

Jag är medveten om hur svårt det kan vara att försöka trycka in så mycket information som möjligt på så kort tid eftersom jag bl a arbetar som miljöinformatör. I det arbetet ska jag presentera ett helt stadsbyggnads- och miljöprojekt på under en timme och min erfarenhet är att det kan vara bra att inte dela ut allt för mycket skriftlig information under tiden man talar eftersom folk tenderar att läsa vad som står på pappret istället för att lyssna på talaren. Jag hade gärna sett att jag fått kursinformationen redan vid inskrivningen. Då hade jag kunnat läsa igenom den i lugn och ro och sedan kunnat ställa relevanta frågor kring eventuella oklarheter. Viss information kan dock vara en fördel att dela ut personligen då man ges möjlighet att förklara det närmare i samband med utdelningen. Det gäller exempelvis information om exkursioner o dyl. Informationen om portfolioskrivande var bra att få på plats, men eftersom ramverket för utformandet är så löst skapade det förvirring hos eleverna om vad det egentligen innebär. Det hade kanske varit bra att dela ut det papper som innehöll ramverk vad gäller innehåll först och sedan förklarat tydligare att det är innehållet och inte den fysiska utformningen som är viktigast.

Gruppövningar

Övningarna var på det stora hela trevliga. Den första vi gjorde kändes bra eftersom alla gavs möjlighet att lufta sina tankar med andra i samma situation. Att få sitta ner och formulera tankarna själv innan man talar med andra kan vara positivt för de som har svårt att tala för sig. Det är ofta lättare att läsa upp en lista än att våga formulera sina tankar öga mot öga och tycker man att det är jobbigt med ögonkontakt kan man alltid titta ner på din lapp. Att övriga klassen fick ta del av det som diskuterats parvis var också positivt eftersom det alltid är intressant att höra om andra har samma tankar som man själv. Det hade dock varit intressant om alla farhågor och förväntningar hade listats på tavlan eller sammanställts som någon form av statistik, t ex ”den vanligaste farhågan/förväntningen i den här klassen är…”

Den andra övningen var intressant eftersom eleverna fick presentera sig själva, sitt mål med studierna och sina tankar kring varför man valt just det ord man gjort. Konceptet med ”bokstavskö” kan med fördel tillämpas som en del i att hjälpa yngre barn lära sig alfabetet och kan även lätt anpassas till att gälla talföljder, färger, mm

Övning tre var rolig och det var intressant att se hur lätt det var att hitta något gemensamt, men ännu intressantare var hur svårt det var för de flesta att hitta något som var unikt just för dem. Att vara unik ses ju traditionellt inte som något positivt i det samhälle vi lever i, även om den attityden långsamt håller på att ändras. Den kan även med fördel användas både hos äldre och yngre barn och på ett flertal ämnesområden, t ex inom samhällskunskap när man diskuterar abstrakta begrepp som demokrati, eller inom biologin när man ska definiera artskillnader, mm. Jag kan även tänka mig att man med framgång kan tillämpa variationer på temat i barngrupper med yngre barn.

I alla övningar utsågs grupperna till synes slumpmässigt, men eftersom vi sorterades efter hur vi satt, vilken bokstav vi valt, vilket datum vi var födda osv. Känner man sin klass kan man dock styra ”slumpen” så att nya konstellationer i klassen kan bildas.

Övning fyra – ”uppdraget” – var i princip en tankeövning i hållbar samhällsutveckling och kan med fördel användas i olika former under hela skolgången. Det intressanta var att se hur olika alla hade tolkat uppgiften och hur de flesta hade brottats med samma tankar och problem men ändå kommit fram till så pass olika sätt att lösa det på (även om de flesta grupper hade löst de stora frågorna som mat-, vatten- och luftförsörjning på liknande sätt). Rapporten som var Anna Kannstig hade skrivit om sitt arbete med denna metod i skolan var intressant som komplement, men jag hade gärna funderat lite mer själv innan jag fått läsa rapporten. Utifrån vad hon skrev kan jag hålla med henne om att som lärare kanske man är lite väl snabb att föra in eleverna i ”rätt” tankebanor utifrån vilket syfte man har med övningen, istället för att vänta och se vad som händer om eleverna får fundera mer på problemet själva.

Övrigt

Inför litteraturseminariet fick vi ett häfte med texter och ett blad med tillhörande frågor som skulle besvaras till nästa tillfälle. Exakt vad litteraturseminarierna kommer att innebära är fortfarande oklart och därför känns det inte så motiverat att läsa texterna och besvara frågorna. Tydligare information om syftet med det hela hade varit önskvärt.

Läxa – fundera över och ge sju exempel på vad kommande generationer behöver för att kunna leva goda liv. De sju sakerna jag valde var rent vatten, ren luft, mat, ljus (varav alla är nödvändiga för överlevnad) samt stabila politiska förhållanden, stabila ekonomiska förhållanden och stabila religiösa förhållanden (utan dessa hamnar samhället lätt i krig/konflikter samt fattigdom och det är först i avsaknad av detta som man kan börja tala om ”goda liv” och en positiv samhällsutveckling och inte enbart överlevnad).