Föreläsning ”Från miljö till hållbar utveckling”

Föreläsare Thomas Krigsman.

Jag var själv inte närvarande under föreläsningen, därför följer här en redogörelse av föreläsningen såsom återberättad av Inger Hansson. Svaren på frågorna är dock mina egna.

Kunskapssyn

Vi får smaka på läraryrket (Pararellprocess)
Att skriva för att lära (Viktigt med reflektioner)
Börja ringa in begreppet ”Hållbar utveckling”

Olika sätt att se på lärande

Det empiriska: Läraren häller kunskapen i huvudet på eleven (som genom en tratt i örat). Hur bra kvalité det är beror på lärarens förmåga att förmedla budskapet till eleven.

Det konstrukturistiska: Läraren tar reda på vad eleven har för kunskap och förförståelse och utgår ifrån det. (Piaget)

Det sociokulturella perspektivet: Man delas in i olika kulturer och ser på världen utifrån den kunskap som finns i gruppen (Vygotsky).

Fråga: Vilket av dessa sätt lär jag mig bäst på?

Svar: För mig fungerar en kombination av Piagets och Vygotskys metoder bäst.

Redovisning av läxan

Klassen delades in i mindre grupper och fick var och en skriva sina sju "förutsättningar" på post-it-lappar som sedan sattes upp på ett större papper. Gruppens resultat redovisades och diskuterades sedan i helklass.

Läxa: Våra elever möter en värld i förändring, vilka förmågor behöver de ha med sig?
På vilket sätt kan vi möta dessa behov?

Det viktigaste vi som lärare kan göra är att förse våra elever med bästa möjliga verktygen för att söka, behandla och kritiskt granska information. Eleverna måste kunna se med öppna sinnen på det som finns omkring dem, men - och detta är viktigt - inte utan just det kritiska granskandet. För att uppnå detta tror jag att det är viktigt att vi som lärare inte bara försöker hålla oss à jour med nya sätt att insamla fakta, utan även att vi "gör upp" med våra egna fördomar och förutfattade meningar. Det skadar inte att komma ihåg att det samhälle vi lever i inte bara kräver en tvärvetenskaplig - utan även en tvärkulturell - syn på undervisningen.

Miljöfrågans ändrade karaktär

Ur en naturvetenskaplig synvinkel kan man säga att vi alla är uppbyggda av stjärnstoft. Har vi till exempel ätit en banan har vi fått i oss molekyler från Ecuador, kaffet innehåller molekyler från Colombia. I början av 1900 talet kom WC:n och då dumpades avfallet så långt ut i havet som möjligt, man resonerad att syntes det inte fanns det inte. Fabrikerna hade höga skorstenar för att röken skulle spridas bort och försvinna. Under 1950 talet började lokala problem att utkristalliseras, det dumpade avfallet i sjöar och hav såg till att algerna började föröka sig. När de sjönk till botten tog syret slut under vintern och fiskarna kunde inte andas, när sedan isen släppt flöt en massa döda fiskar omkring i vattnet. Vattenrening började bli mer vanligt. På 1970 talet hölls en miljökonferens i Stockholm (1972) där diskuterades försurningen som börjat bre ut sig, problemen hade blivit regionala. Numer är det ett globalt problem och de har ändrats från att vara synliga till osynliga, ozonskiktet börjar återhämta sig så sakteliga, förhandlingarna om att släppa ut mindre freon har blivit framgångsrika och fortsätter vi med det kan ozonskiktet bli återställt till sin ursprungliga tjocklek.

Fråga: Vad ska eleverna ha med sig från skolan? Hur kan vi förbereda våra elever?

Svar: Jag minns tydligt att när jag själv var barn kände jag en fruktansvärd maktlöshet inför alla miljöproblem som tidningar, nyhetssändningar och vuxna berättade om. Att som barn ligga och ha ont i magen för att det känns som om världen håller på att gå under, och det inte finns något man kan göra åt det, känns inte särskilt bra. Därför tror jag att det är viktigt att vi lärare - även om vi inte behöver sticka under stol med hur situationen ser ut - hela tiden poängterar att eleverna faktiskt kan påverka. Vi måste även ge eleverna kunskapen om hur de kan påverka - dock utan att moralisera över på vilket sätt detta sker. Detta kan vi till exempel göra genom att låta eleverna själva fundera över hur politiska beslut fattas, vad som ligger bakom dessa beslut och hur man som privatperson kan ha stort inflytande på beslutsprocessen om man vet vilka kanaler man kan använda sig av. Ett sätt att illustrera detta för eleverna kan vara att man studerar och diskuterar historiska beslut - varför de fattades, hur samhället såg ut, vilka konsekvenser de fått för nutiden och hur nutiden kunde sett ut om motsatta beslutet fattats (ex. "ja" istället för "nej"). Vi måste föra in det demokratiska arbetssättet och konceptet om orsak och verkan i klassrummet på ett så tidigt stadium som möjligt för att hos eleverna öka känslan av - inte bara ansvar - utan möjligheter.