Education of Eira

2006-01-12T20:50:00.000+01:00

Litteraturseminarium 4

Litteratur:

Lundgren, Att veta och att göra
Wärneryd, O., m. fl. Hållbar utveckling. Om kris och omställning i stad och samhälle

Frågor och svar

1 a. Vad menas med fysisk planering?

Med fysisk planering menas planering av nya bostäder, kontor, arbetsplatser och fysisk infrastruktur som vägar, broar och tunnlar.

1 b. Är nuvarande ansvarsfördelning mellan lokal, regional och riksnivå rimlig?

Ansvarsfördelningen är inte helt rimlig som den ser ut idag, och detta mest för att de instanser som finns närmast medborgarna inte har tillräckligt tungt vägande röst i andra ansvariga instanser. Man kan förvisso hävda att kommunernas ansvar är orimligt stort, men då det finns tydliga kommunikationssvårigheter mellan de beslutande instanserna och staten redan kan anses ha för stor makt i regionala frågor är den fördelning som finns idag relativt rimlig. Men man borde se över och förbättra kommunikationen mellan de ansvariga instanserna. Miljöperspektivet borde dock lyftas fram på ett annat sätt och kunskapen om den gällande miljölagstiftningen skulle kunna förbättras. Mer miljöhänsyn borde även tas vid fysisk planering.
2. Vilka av 1960-talets miljöproblem kan betraktas som lösta? Vilka av dem har uppstått i ny form?

Denna fråga är inte helt lätt att besvara. Under 1960-talet var det främst regionala miljöfrågor som var på tapeten och det globala perspektivet hade inte tagit steget in i salongerna än. Man lanserade DDT som en ”dunderkur” mot allt från ogräs till huvudlöss och det var inte förrän långt senare skadeverkningarna av detta medel uppdagades och användningen förbjöds. Även många utsläpp av tungmetaller som skedde under 1960-talet betraktades inte som särskilt allvarliga då. Och bilens skadeverkning på miljön var det nog ingen som kände till, eftersom bilen fram till sent 50-tal var en ”rikemans” egendom och det därmed inte skedde några större utsläpp av koldioxid och andra miljöskadliga ämnen från biltrafiken.

Man skulle kunna säga att de miljöproblem som diskuterades under 1960-talet av många säkert betraktades som ”lösta” fram till relativt nyligen när man uppdagat fler och fler miljöföroreningar som inte försvunnit utan som helt enkelt bara ”flyttat” på sig och dyker upp på en annan plats istället. Och många föroreningar som vi inte var medvetna om att de var föroreningar upptäcks nu när tekniken och kunskapen har förändrats.

Man kan även se ur ett globalt perspektiv att de problem vi skapade under 1960-talet nu håller på att skapas av andra människor i andra delar av världen, och det kan ses som oroande.

3. Hinder och begränsningar för människors engagemang i miljöfrågor. Vilka hinder är svårast och viktigast att övervinna?

Detta är också en svår fråga att besvara. Vissa människor saknar kunskap, andra saknar ekonomiska medel och ytterligare några bryr sig helt enkelt inte utan verkar ha en attityd av ”det där är inte mitt problem”. Att engagera sig i något som inte omedelbart drabbar en själv är något som få människor verkar vara villiga att göra.

Det är även så att människor i grunden är ganska lata, så om man ska vara villig att till exempel källsortera sina sopor måste det göras så enkelt som möjligt. Där jag bor har de flesta en trädgårdskompost, men långt ifrån alla har en matkompost för ”det är så krångligt och äckligt”. Närmaste miljöstation ligger ca. 1 km bort och det är ändå relativt nära för att vara i den typen av område (sommarstugeområde som blivit villaområde ca. 2 mil utanför Stockholm). Men det förutsätts nästan att man har tillgång till bil för att man ska kunna källsortera enligt konstens regler. I andra nybyggda lägenhetsområden har man däremot ”tänkt in” källsorteringen i området redan på planeringsstadiet (för ett bra exempel på detta kan man studera Hammarby Sjöstad närmre).

Många människor är även okunniga om varför det är bättre att göra på ett sätt och inte på ett annat och vet inte heller vad det kan få för effekt. Om man gör det enkelt och ekonomiskt fördelaktigt att ha ett bra miljöbeteende, samt informerar om orsaken till att det är mer långsiktigt hållbart att göra på det sättet är det mer troligt att människor börjar förändra sina invanda beteendemönster.

I boken ”Att veta och att göra” (Lundgren) nämns sex hinder och begränsningar:

1. Problemuppfattning och brist på handlingsalternativ.

2. Vår relation till natur och människor.

3. Våra sinnens begränsningar.

4. Vår ofullkomlighet eller benägenhet till omedelbar behovstillfredsställelse.

5. Sociala normer.

6. Situation och strukturella faktorer.

Det som dock är svårast att förändra är människors attityd till sådana frågor eftersom ingen varaktig förändring kan ske utan en attitydförändring. Där kan vi som blivande lärare spela en stor roll eftersom det är barnen som bygger framtiden.

4. Varför får miljöforskarens resultat ofta så dåligt genomslag?

Den största orsaken anser jag vara att de flesta forskare (oavsett forskningsområde) har svårt att förmedla sina kunskaper på ett sätt som alla kan förstå och detta leder till att det av många enbart uppfattas som ”akademiskt skitsnack”. Detta brukar vara särskilt sant i naturvetenskapliga kretsar (det är trots allt lättare för gemene man att relatera till exempelvis kulturella uttryck än kvantmekanik) och miljöforskare tenderar i större utsträckning än andra att komma med nya ”larmrapporter”. Denna nästintill ensidigt negativa rapportering gör att man till slut knappt orkar lyssna eftersom man inte klarar av att höra hur mycket elände som helst. Jag tror att miljöforskare måste arbeta mer med att rikta informationen till olika målgrupper och anpassa den efter dessa grupper samt vara bättre på att lyfta fram positiva aspekter utan att för den sakens skulle tona ner det negativa i forskningen.

När jag talar med elever om miljöfrågor brukar jag försöka knyta an så mycket som möjligt till lokala frågor och deras livssituation. Jag försöker även betona att det faktiskt går att åtgärda det mesta om man arbetar med det och ju fler man är desto bättre. Det gör jag bland annat genom att ta upp exempel som rör det som står i tidningarna och som eleverna därmed troligen redan har hört talas om och sedan visar jag på exempel som rör hur man har (eller kan) åtgärda detta. Många oroar sig redan för framtiden och om allt verkar nattsvart och hopplöst är det risk att man helt enkelt ger upp och känner att det lilla man själv kan göra inte har någon betydelse – och det är det farligaste av allt.

5. Varför har politiker så svårt att fatta beslut i miljöfrågor? Borde forskare och experter få större inflytande på besluten?

Politiker har svårt att fatta beslut i alla frågor. Som en del i den demokratiska processen måste allt synas ur alla vinklar och vissa beslut behöver två eller fler regeringar för att fattas, vilket ytterligare kan försvåra och försena beslutsprocessen. Dessutom är det inte ovanligt att det råder stor oenighet – inte enbart bland politiker utan även bland forskare – om miljöfrågor och detta i sin tur försvårar processen ännu mer.

Forskare och experter borde inte få större inflytande på besluten, men däremot borde kanske beslutsfattarna bli bättre på att lyssna på forskningsresultaten, och inte vara så rädda för att stöta sig med väljare och andra politiker som de gärna vill ingå andra allianser och avtal med. Man borde även bli bättre på att upplysa om varför – rent konkret – man fattar vissa beslut och inte enbart säga att det är ”av miljöhänsyn”. Vi vanliga dödliga vill ofta gärna veta vilka hänsyn det är man talar om i varje enskilt fall.

6. Hur har den globala befolkningstillväxten utvecklats under 1900-talet? Belastningar på miljön? Utvecklingen i nord och syd. Prognoser inför framtiden.

Under 1900-talet har jordens befolkning ökat lavinartat och orsakerna till detta har varit bl.a. ökade medicinska kunskaper, effektivare jordbruk, industrialisering av stora delar av världen, ökad handel, stora teknologiska framsteg m.m. Dock är resursanvändningen ojämnt fördelad mellan olika delar av världen och typiskt är att de områden som behöver mest resurser för att föda befolkningen är ofta de som har minst. Det är även så att de som använder mest resurser är de som har störst miljöpåverkan.

Industrialiseringen av jordbruket kan tas som exempel. I de delar av världen där man idag har ett högeffektivt jordbruk upprätthålls detta av olika typer av jordbruksmaskiner, konstgödsel (även det tillverkat av maskiner), konstbevattning samt (i bästa fall) geologiska förutsättningar som gör att mängden konstgödsel och konstbevattning inte behöver bli så stor. Alla dessa maskiner kostar pengar och slukar resurser (ofta mer än de skapar). När nu andra delar av världen fått bättre ekonomiska förutsättningar och gärna vill effektivisera sina jordbruk är det viktigt att de misstag som gjorts under utvecklingen av det industriella jordbruket uppmärksammas och undviks. Det är också viktigt att de lösningar som fungerar i tempererade zoner inte direkt överförs till exempelvis tropiska zoner, utan att man anpassar lösningarna till de lokala förutsättningarna så att de får så liten påverkan på miljön som möjligt. Det kan också vara intressant att inför framtiden se över handelsavtal och liknande eftersom det produceras ett överskott av mat i vissa delar av världen medan andra delar av världen inte kan producera tillräckligt för att föda sin egen befolkning.

Jag hoppas att vi i framtiden kommer bli bättre på att lära av våra misstag och att underlätta för de som fortfarande strävar efter att uppnå ett mål om att kunna försörja sin befolkning genom att dela med oss av den kunskap som finns, men tillämpa den med försiktighet så vi inte skapar nya och större problem genom att vara oförsiktiga och arroganta.

7. Den ökade geografiska rörligheten.

Resandet har ökat mycket under de senaste 50 åren. Detta beror sannolikt främst på att resandet blivit billigare och därmed blivit tillgängligt för allt fler. Priset på en ny bil har sjunkit drastiskt, charterflyget introducerades och pressade priserna på utlandssemestrar och på senare tid har priserna på mer långväga resmål sjunkit drastiskt och det kostar ungefär lika mycket att resa till Grekland som att resa till Thailand. Detta har även lett till stora förändringar i samhällsstrukturen.

I vårt moderna samhälle i har bilen blivit var mans egendom och ett hjälpmedel i den livsstilsförändring som ägt rum och som gör att vi inte längre behöver begränsas till det som finns att tillgå lokalt utan kan färdas snabbare och bekvämare över längre sträckor för att finna det vi söker. Detta skapar rörelsemönster som inte funnits tidigare och gör även att vi kan välja att ägna oss åt aktiviteter som inte varit tillgängliga på samma sätt tidigare. Vi kan arbeta längre från hemmet, gå i skola längre från hemmet och till exempel ägna oss åt sportaktiviteter längre från hemmet. Detta får i sin tur uppenbara konsekvenser för samhället och miljön. Med ökade transporter sker en ökad belastning på miljön – inte enbart genom att emissioner av miljöskadliga ämnen ökar – utan även eftersom infrastrukturen måste ändras och anpassas till transportbehovet. En familj eller ett företag kan ha hur många fordon som helst, men finns det inga transportvägar för dessa fordon är de ändå inte till nytta.

Den personliga friheten – och inte minst rörelsefriheten – har blivit central i våra moderna svenska liv, och transporter spelar en stor roll i att kunna uppnå och upprätthålla denna frihet. Man ska dock inte glömma att modern teknik inte enbart är till ondo. Till exempel gör modern informations- och kommunikationsteknik att man faktiskt kan minska framför allt persontransporterna i och med att man nu återigen kan arbeta i hemmet och ändå ha tät kontakt med omvärlden genom att använda sig av till exempel internet, telefon eller videokonferens. Det sistnämnda har på senare tid blivit populärt på internationella företag och gör att många flygresor sparas in genom att man inte behöver träffas personligen lika ofta.

8. Hur ser Sveriges energiförsörjning ut idag? Hur har den förändrats? Miljökonsekvenser? Diskutera framtida energiförsörjning i ett långsiktigt hållbarhetsperspektiv.

Efter de historiska energikriser vi haft kan man tycka att vi borde vara mycket försiktigare med att konsumera så mycket energi och framför allt med att förlita oss på ett fåtal energikällor. Dock handlar energipolitiken om lite andra saker idag. Då var det i första hand problem med till exempel oljeleveranser som stod på dagordningen, medan det nu snarare är hur vi ska kunna bli mindre beroende av fossila bränslen och finna alternativa energikällor som är på tapeten (även om det i slutändan ju handlar om leveranser ändå eftersom det är svårt att leverera en råvara som så småningom tar slut).

Konsekvenserna av att under så lång tid ha förlitat sig på fossila bränslen med allt vad det innebär av nettotillskott av koldioxid till atmosfären m.m. är mycket svåra att få grepp om. Forskarna debatterar fortfarande vilka konsekvenser detta har, och kommer, att få för miljön dock verkar de flesta vara överens om att det kommer att få långsiktiga konsekvenser. Det är dock sannolikt så att det är svårare att få med sig invånarna i samhället på vilken energipolitik man bör föra eftersom energipolitiken blivit mer och mer abstrakt. Från att handla om hur vi ska få hit en oljeleverans till hur kolkraftverken i Baltikum skiljer sig från kolkraftverken i Tyskland och om man borde satsa mer på vindkraft eller vågkraft. Målen med energipolitiken är inte heller lika klart. Förr skulle man minska energiförbrukningen, men vad är det egentligen man försöker göra nu? Minska energiförbrukningen? Öka andelen förnyelsebara energikällor? Minska andelen fossila energikällor? Eller kanske allt på en gång?

Jag tror att framtidens energikällor kommer bli en blandning av olika typer av förnyelsebara källor, men sannolikt även inkludera kärnkraft och i viss mån fossila bränslen – åtminstone i ett initialt skede. Vi har redan en stor energikälla i vattenkraften, men den kan vara svår att bygga ut mer och den innebär även stora ingrepp i naturen. Vågkraftverk är något som skulle kunna utnyttja vattenkraft på ett annat sätt, men forskningen kring denna teknologi har inte kommit tillräckligt långt för att detta skulle vara ett alternativ i dagens läge. En annan tänkbar energikälla som skulle kunna vara till stor nytta är vindkraftverk och en utbyggnad av vindkraften skulle kunna bidra en hel del till energiförsörjningen, men denna lösning stöter på patrull hos de som bor i de områden där det blåser mest eftersom de anser att det stör landskapsbilden och orsakar för stora bullerstörningar. Solenergi skulle kunna vara en mycket bra energikälla eftersom vi har så pass mycket ljus under sommarhalvåret, men eftersom det är under vinterhalvåret vi behöver mest energi måste vi först finna ett bra sätt att lagra energin på. Vätgas och biogas skulle kunna användas i bränsleceller eller gaskraftverk, men eftersom vätgasen antingen framställs av fossila bränslen eller genom en energikrävande hydrolysprocess och biogasen har en naturligt begränsad produktion varje år (i alla fall om man ska använda rötgas från reningsverk och/eller avfallsdeponier, m. m. för framställningen av den) kan inte heller detta ses som en helhetslösning. Alltså – jag tror att framtidens energipolitik och energiförsörjning kommer handla om att skapa en sorts energibuffé där en enskild del inte räcker till, men den sammanlagda mängden energi blir tillräcklig för att upprätthålla status quo. Däremot får inte energikonsumtionen öka så mycket mer om vi ska klara detta. En fördel med att ha en energibuffé är även att vi då inte blir lika beroende av en enskild energikälla och därmed inte blir lika sårbara om en av källorna skulle ”slås ut”.

9. Kretsloppsamhället. Skillnader mellan kulturella och naturliga kretslopp. Ge exempel på hur man i Sverige genom lagstiftning försökt uppnå ett ökat kretsloppstänkande.

Kulturella kretslopp kan liknas vid ekosystem, som drivs med tillförd energi och utan yttre tillförsel av materia. Materian cirkulerar i ekosystemet, och den bryts ner och byggs upp i komplexa mönster. Energin som alstras i dessa processer utnyttjas av näringskedjorna, men enbart 10% av energin används effektivt mellan varje steg, resten avges som värme till omgivningen. I ett kulturellt kretslopp är processerna styrda och kräver både handling och målsättning för att fungera. Att återvinna ett material enbart för återvinningens skull är inte intressant om det inte finns ett tydligt syfte (och gärna en tydlig vinst) med handlingen.

Det naturliga kretsloppet är däremot inte målstyrt på detta sätt utan det är snarare själva funktionen som är det viktiga och kretsloppet kommer – under förutsättning att det inte utsätts för störningar – fungera utan att medvetna handlingar krävs för att hålla det igång.
Kretsloppstänkande i form av materialåtervinning är idag en mycket viktig del av det svenska samhället. Både lagstiftning och kulturella betingelser bidrar till att få oss svenskar att tänka mer ”miljömedvetet”. I mina kontakter med både inhemska och utländska miljöarbetare, politiker, företagsledare, lagstiftare, m. m. har jag upptäckt att denna syn på materialåtervinning som något så pass viktigt och centralt i att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle är något som är relativt unik, men också att dessa tankar är något som är betydligt vanligare i storstadsregioner samt i relativt sett ”rika” länder och regioner. Det finns även en tydlig skillnad mellan tempererade zoner och övriga zoner. En annan sak som blivit mycket tydlig är bekvämlighetstanken. Nämligen: människor är i grunden lata! Om man ska känna att det är ”värt besväret” att återvinna material måste det vara enkelt och lättillgängligt – och gärna innebära någon form av ekonomisk vinst. Många människor återvinner burkar och flaskor med pant även om det kanske kan vara lite besvärligt att ta sig med dessa till närmsta butik. Men å andra sidan vinner man lite ekonomiskt på det och man måste ju ändå till en matbutik förr eller senare… Däremot är det många som inte återvinner glas utan pant, tidningar, plast, metall, m. m. eftersom det är för jobbigt att ta med sig detta till en speciell återvinningsstation som inte sällan ligger relativt otillgängligt – åtminstone för de som inte har bil. Förvånande är även att många villaägare inte komposterar matavfall, med tanke på att de flesta har en trädgårdskompost. Men många kanske tycker att det är lite ”äckligt” att hantera matavfallet. (Alla kan ju inte vara som jag som till och med återvinner min egen latrin!) I vissa nybyggda områden har man dock försökt ta hänsyn till denna mänskliga lathet och genom olika tekniska och infrastrukturella lösningar gjort det så enkelt som möjligt för de boende att återvinna de flesta material så nära hemmen att det i princip inte är krångligare än att gå ut med de vanliga soporna. Kanske finns lösningen i att göra det både enkelt och ekonomiskt intressant att återvinna?

10. Vad innebär begreppet ekologisk modernisering? Hur har detta begrepp påverkat synen på miljöproblemen och miljöfrågornas ställning i samhällsdebatten?

Enligt Wärneryd m. fl. innebär ekologisk modernisering ett paradigmskifte i konstruktionen mellan samhälle och natur och dagens miljöproblem kan hävdas ha orsakats av sociala och kulturella förhållanden skapade av människan. Miljö och natur är inte separerade från människan utan är en del av våra liv och de tekniska framsteg vi gjort är i sig inte orsaken till miljöproblem utan snarare ett uttryck för våra strukturella värderingar. Därmed finns det inte heller något som är omöjligt att åtgärda eller lösa.

De allra flesta skulle nog hålla med om att miljöfrågorna är viktiga och att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle har under de senaste 30 åren blivit mer en var mans fråga. Från en internationell nivå där några få försökte frälsa världen ifrån ondo genom ideologiska föreningar och insamlingar för att stoppa skövlingen av regnskogen har miljöfrågorna nu flyttat in till frukostbordet och fler och fler människor känner nu att de kan vara med och påverka situationen – om så bara genom att köpa ekologisk filmjölk och rättvisemärkt müsli till frukosten.

Reflektioner

Jag tycker det har varit svårt att separera mina reflektioner från svaren på de frågor som ställts eftersom de har varit ”berättarfrågor”. Därför får mina personliga reflektioner helt enkelt framgå genom hur jag svarat på frågorna. Däremot vill jag påpeka att det är väldigt komplexa frågor som ställs och detta är egentligen bara att skrapa lite på ytan. Om man hade ställt lite färre frågor eller avgränsat frågorna till smalare områden hade det kanske funnits möjlighet att fördjupa sig mer i de enskilda frågorna.

2006-01-11T14:27:00.000+01:00

Litteraturseminarium 3

Läslogg skriven för följande böcker:

Skolverket (1999) Överenskommet! Fem internationella överenskommelser som ligger till grund för de nya läroplanerna

Hållbar utveckling i praktiken (2004) Myndigheten för skolutveckling

Malmberg, C., Olsson, A. (1995) Miljöperspektiv. Stiftelsen Håll Sverige Rent

Malmberg, C., Olsson, A. (1997) Miljömosaik. Stiftelsen Håll Sverige Rent

Läslogg:

Text

”Artikel 31

1 Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek
och rekreation anpassad till barnets ålder samt rätt att fritt delta i
det kulturella och konstnärliga livet.

2 Konventionsstaterna skall respektera och främja barnets rätt att till
fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och skall uppmuntra
tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell
och konstnärlig verksamhet samt för rekreations- och fritidsverksamhet.”

Sid 77 Skolverket (1999) Överenskommet! Fem internationella överenskommelser som ligger till grund för de nya läroplanerna.

Mina kommentarer

Mycket av det som står i FNs deklaration om barns rättigheter är numera självklarheter – åtminstone här i Sverige. Men att barn måste ha rätt av vara barn är inte självklart ens här. Jag tror att vi varit så förblindade av våra egna ambitioner att ”vara duktiga” och att hålla en hög kunskaps- och utbildningsnivå i det här landet, att vi lite grann glömt bort att barnen inte bara utvecklas och lär under skolans ordnade former utan att fritiden och leken är minst lika viktiga. Dock har det hänt mycket på den fronten bara de senaste åren, och många kommuner satsar nu resurser på att kunna erbjuda en stimulerande och intressant miljö för barnen både under skoldagen och efter skoldagens slut. Jag visste att detta fanns inskrivet i deklarationen, men inte exakt hur det var formulerat. Däremot verkar många andra bli förvånade över denna del av innehållet i barndeklarationen och det var för att belysa denna del av deklarationen om barns rättigheter som jag valde att lyfta fram denna artikel specifikt. Ytterligare en orsak till att jag valde just denna del är att jag anser det vara mycket viktigt att barn tillåts vara barn och att leken är ett av de viktigaste leden i barnens fysiska och psykiska utveckling.

Text

”Djurförsöksdiskussion

På Östra skolan i Nyköping hade lärarna valt ett annat sätt att ta upp frågor om miljöetik och miljömoral. Här hade eleverna diskussioner i mindre grupper, om ungefär sju elever. Den studerade lektionen handlade om djurförsök. Eleverna hade förberett sig innan diskussionen genom att läsa och skriftligt kommentera en text om djurförsök.

Vad hände?

Eleverna förde livliga diskussioner kring bland annat frågor om djurens rättigheter och värde, om alla djur har samma rättigheter och värde, om djuren har känslor och kan tänka, vad som var bra och dåligt med djurförsök och varför vissa vill stoppa djurförsöken. Då diskussionerna berörde djur som låg vissa av eleverna varmt om hjärtat hamnade de lätt i försvarsställning gentemot andra i gruppen. Intressant är också att djur som eleverna har en relation till, t.ex. det egna marsvinet eller den egna hunden, värderades högre än andra. Detta skapade debatt.

Kommentarer

Liksom under lektionen ”Heta stolen” kopplar eleverna även här mycket till sina egna erfarenheter och sitt eget liv. Frågan om djurförsök väckte stort engagemang hos eleverna. Ofta hann de knappt vänta på sin tur att säga sina åsikter och då åsikterna skiljde sig åt väckte det ofta starka känslor hos eleverna. Flera av eleverna använde sig av sina förberedda kommentarer. Detta arbetssätt kan tänkas underlätta deltagandet i diskussionerna för dem som inte är så vana. Att ha en relation till ett visst djur eller en viss typ av natur tycks ha särskild betydelse och därmed också konsekvenser för hur vi handlar och värderar. Ett exempel är diskussionen där marsvin värderas högre och tillskrivs fler egenskaper än andra djur, beroende på att eleven har ett marsvin hemma.”

Sid 89 Hållbar utveckling i praktiken (2004) Myndigheten för skolutveckling.

Mina kommentarer

Detta stycke valde jag för att jag tycker det är ett bra exempel på hur man kan arbeta med värderingsövningar på ett sätt som direkt anknyter till eleven själv och elevens omedelbara närmiljö. Om man ska förklara processer som förekommer i till exempel internationella förhandlingar kan det vara bra att börja med något som är lättare att få grepp om, t ex med en fråga som rör djurens eventuella rättigheter. Att eleverna får tid till förberedelser kan vara bra eftersom de då ges möjlighet att fundera över varför de tycker som de gör och om det finns situationer där de skulle kunna handla tvärtemot sina ideologiska föreställningar, t ex under krig eller hungersnöd. Det är också bra att motsatta åsikter kan få komma till tals. Detta kan vara ett bra sätt att skapa tålamod och förståelse för andra människor och deras åsikter. Det jag däremot saknar i ”heta stolen” övningen (beskrivs i kapitel 2 sid 57) är en distinktion mellan de som väljer att sitta kvar för att de inte håller med och de som sitter kvar för att de inte tagit ställning. Att eleverna ska ha rätt att inte ta ställning är viktigt men man borde skilja mellan de som inte håller med och de som väljer att inte ta ställning eftersom rätten att inte ta ställning också är en viktig del av den demokratiska processen. Dessutom kan det finnas en risk med att inte denna särskiljning görs eftersom vissa kanske väljer att sitta kvar av bekvämlighetsskäl, trots att de egentligen har en åsikt. Ett sätt att utveckla metoden skulle därför kunna vara att de som vill ”passa” helt enkelt ställer sig upp vid stolen utan att byta plats. Då blir det synligare att de valt att inte välja sida och deras roll i övningen blir tydligare. Detta skulle kunna leda till diskussioner om varför det ibland kan vara svårt att välja sida och att rättigheten att inte välja också är viktig. Utöver detta undrar jag vilken funktion den lediga ”heta” stolen fyller.

Text

”Var tog det klorblekta pappret vägen?

Tänk att vitt, klorblekt papper, som verkar så rent, skitar ner mer än grått, oblekt papper som ser lite smutsigt ut. Detta är något som alla känner till idag, men så har det inte alltid varit. För inte alltför länge sedan fanns det nästan bara klorblekt papper att köpa i affärerna, men någonting hände. Plötsligt var det precis tvärtom. Kaffefilterna blev bruna, kuverten blev grå och det blev svårt att hitta vitt toapapper med små hjärtan på. Tydligen går det att förändra, men vad sätter igång processen?”

Sid 83 Malmberg, C., Olsson, A. (1999) Miljöperspektiv. Stiftelsen Håll Sverige Rent

Mina kommentarer

Detta stycke valde jag eftersom jag kan anknyta till det personligen. När jag själv började i lågstadiet hade alla våra skriv- och räkneböcker klorblekt, kritvitt papper och kraftiga, klarblå linjer och rutor. Orsaken till detta uppgavs vara att även de elever som hade nedsatt syn skulle kunna använda böckerna. Men jag minns tydligt hur dessa skarpa kontraster orsakade yrsel och huvudvärk, åtminstone hos mig. När jag sedan läst ett flertal artiklar om hur klorblekningen påverkade ekosystemet i Östersjön negativt (jag minns särkilt att gråsälar och knubbsälar och deras reproduktion var på tapeten) kände jag som åttaåring att nu fick det vara nog. Jag skrev med hjälp av min klassföreståndare ett brev till dåvarande Skolöverstyrelsen i Stockholms Län där jag berättade om vårat skolmaterial och hur hemskt jag tyckte att det var att vi inte kunde använda oblekt papper och kanske spara de kontrastrika böckerna till de elever som faktiskt hade nedsatt syn. Jag minns även att jag fick ett svar, även om jag inte minns vad det stod. Ungefär ett år senare hade alla skriv- och räkneböcker bytts ut till sådana i oblekt papper. Även om jag som vuxen inser att mitt brev med största sannolikhet inte påverkade de politiska besluten minns jag hur stolt jag var som barn över att jag hade kunnat vara med och påverka. På grund av denna händelse och mina egna erfarenheter vet jag att många barn kan känna uppgivenhet och maktlöshet över saker de läser om i tidningen, hör på nyheterna eller hör vuxna tala om. Och jag vet hur viktigt det är att ge sådana här exempel så att eleverna lär sig att i ett demokratiskt samhälle har alla stora möjligheter att påverka och bli delaktiga i beslutsprocessen. Som lärare tror jag att det är lätt att själv känna uppgivenhet ibland och därmed inte uppmuntra barnen att se ljust på framtiden och påpeka att allt går att ändra om man bara vill tillräckligt mycket. Men den läraren som genom att hjälpa mig att skriva det där brevet för 18 år sedan hjälpte mig att känna tilltro till framtiden och människans möjlighet att förändra och förändras inspirerar mig fortfarande.

Text

”Mångfald och respekt för det levande

När barnet ser en gråsugga mödosamt ta sig fram över pinnar och genom skogar av grässtrån eller upptäcker att den har grundläggande behov av mat, vatten och värme, precis som vi, kan medkänsla uppstå. Den är viktig för att skapa respekt för det levande. Genom att fascineras och förundras över livet och dess skiftningar och se saker på nära håll skapas relationer till den lilla världen. Att sticka ner näsan bland löven och känna doften av nedbrytarnas aktivitet, höra prasslet och se småkrypen är att uppleva mångfald. Man måste ner på knä, komma nära för att lära känna och förstå. Nyfikenhet och lust att upptäcka smittar av sig, dessvärre också avståndstagande och ointresse. Därför måste du som vuxen böja dig längre ner än barnet. Arbetet för en hållbar utveckling innefattar känslan för mångfaldens betydelse och respekten för det levande. Det gäller både relationen till andra människor som till naturen. Många barns tankar, åsikter och beteende måste få blomma, synas och mötas med respekt.”

Sid 98 Malmberg, C., Olsson, A. (2002) Miljömosaik. Stiftelsen Håll Sverige Rent

Mina kommentarer

”Gör som jag säger, inte som jag gör” är en devis som fortfarande har en stor roll i vuxnas relation till barn, men det är just detta texten tar avstånd till och en av orsakerna till att jag valde just detta stycke. En annan orsak är att jag tror att det är lättare att få grepp om abstrakta begrepp såsom kretslopp, ekosystem, demokrati, samspel, mm om man tidigt börjar peka på samband mellan ting. Att förklara för ett barn varför det är viktigt att respektera naturen eller andra barn kan vara svårt, men jag tycker detta stycke på ett bra sätt poängterar vikten av detta arbete. Andemeningen i stycket tolkar jag som att vi som vuxna måste föregå med gott exempel och att om vi ska kunna visa barnen hur allt levande hänger samman och varför det är viktigt med respekt för både natur och människor måste vi vara tydliga i vårt beteende. Det är genom att handla på detta sätt vi kan bygga ett långsiktigt hållbart och demokratiskt samhälle.

2005-10-13T12:00:00.000+02:00

Föreläsning "Barndomens landskap"

Föreläsare Jill Westermark

Dagens föreläsing handlade om hur man har arbetat med och hur man kan arbeta med miljön på skolgården och använda skolgården som ett extra klassrum. Vikten av en god skolmiljö - både inomhus och utomhus - diskuterades. Att dessa tankar funnits i viss utsträckning och bland annat formulerats av till exempel Ellen Key var också något som Jill tog upp. Exempel på hur vissa eldsjälar arbetat med utvecklingen av detta på senare tid - både i Sverige och England - visades i form av en videofilm.

Reflektioner

Det verkar kanske som om föreläsningen inte innehöll så mycket, men det är inte riktigt sant. Däremot är innehållet svårt att återge eftersopm det till stor del syftade till att inspirera oss att arbeta mer med ämnet. Jag har själv kommit i kontakt med allt från helt asfalterade och "sterila" skolgårdar till inspirerande skolgårdar där barnen haft möjlighet till odling av olika växter. Det jag tyckt mig märka är att i sådana miljöer som Jill beskrev som goda är att de ger en annan möjlighet till ett andrum i skollivet. En möjlighet för både vuxna och barn att "komma bort" från vardagen och vetenskapen i klassrummet och istället uppleva med alla sinnen. Jag tror att idéerna om att flytta ut en del av undervisningen och vikten av en trevlig skolgårdsmiljö är något som kommer få större genomslag de kommande åren och ser själv fram emot att få arbeta - och kanske också vara med och skapa - en sådan miljö!

2005-10-07T12:00:00.000+02:00

Föreläsning "miljö och etik"

Föreläsare

Denna föreläsning var den sista i en serie om tre föreläsningar, och jag väljer att redovisa dessa gemensamt eftersom det är lättare att få kontinuitet då.

Under dessa föreläsningar har olika perspektiv på begreppet "etik" och dess innebörd diskuterats och sedan knutits samman med det som står i skolplanen. Exempel på olika perpektiv är religiös och vetenskaplig etik, österländsk och västerländsk etik m fl. Konflikten som kan uppstå mellan dessa olika tolkningar var också något föreläsaren tog upp. När och var kan det vara acceptabelt att göra på ett visst sätt och när är det inte det? I vilka situationer skulle det kunna vara rätt att döda? Är det någonsin rätt att döda? Denna typ av frågor ställde föreläsaren till klassen och vi fick även vissa hemuppgifter som vi skulle fundera över.

Reflektioner

Att sammanfatta vad etik är kan tyckas enkelt vid första anblicken, men eftersom alla människor är så fundamentalt olika är det inte så lätt. Exempelvis kan man tycka att de flesta borde vara ense om att det är fel att döda andra människor, men det finns trots detta gott om exempel på att en del anser att det finns goda skäl att döda andra människor. Det kan till exempel vara för att de har en annan kultur, religion eller politisk uppfattning. Och många skulle nog anse att det är acceptabelt att döda som ett slutgiltigt försvar mot någon som utgör ett dödshot mot en själv eller ens familj. Men det finns också de som hellre dör själva än dödar någon annan. Detta kanske är att spetsa till frågan om etik, men jag anser att det på ett tydligt sätt illustrerar problematiken kring frågor som rör etik.

Det var också tydligt att det i klassen fanns många olika tankar och värderingar om "rätt" och "fel", "bra" och "dåligt" och debatten blev stundtals hätsk. Detta mer än något borde kunna leda till en tanke om hur svårt det kan vara att som lärare försöka möta och förstå - inte bara barnen - utan föräldrarna. Om vi i en så pass homogen klass kan ha så pass skilda uppfattningar om sådant som kanske av många anses som självklarheter såsom moral och etik, hur kan det då inte vara i en heterogen grupp i till exempel ett multikulturellt område?

2005-09-12T00:00:00.000+02:00

Litteraturseminarium 2

Människan i ett hållbart samhälle

Texter av:

Axelsson, H. "Våga lära. Om lärare som förändrar sin miljöundervisning", Doktorsavhandling. Göteborgs Universitet, Pedagogiska institutionen, 1997, (sid. 30-55)

Schnack, K. "Why focus on conflicting interests in environmental education?" Artikel, 1996, 7 sidor.

Breiting, S. "Towards a New concept of Environmental Education" Artikel, 1995, 12 sidor

Öhman, J. och Östman, L. "Hållbar utveckling i praktiken" Kapitel 1

Öhman, J. "Didaktiska reflektioner kring undervisning för hållbar utveckling" Artikel, 2003 , 3 sidor

Uppgift - läs texterna och svara på följande frågor:

1. Formulera tre frågor som du skulle vilja diskutera med andra kursdeltagare utifrån de texter som du har läst.

2. Artiklarna berör frågor kring miljöetik och undervisning i miljöfrågor. Några centrala begrepp är:

Miljöideologier
Natursyn
Elevmedverkan
Konfliktperspektivet
Handlingskompetens
Normerande undervisning
Undervisning för hållbar utveckling

Definiera begreppen och redogör för resonemanget kring dem.

3. Kursplan

Läs en kursplan i något av "dina ämnen". Beskriv det stöd som du hittar för undervisning för hållbar utveckling?

Svar på uppgifterna

1. Mina tre frågor:

Är det viktigt att som lärare enbart hålla sig till fakta eller kan det finnas någon fördel med att fantisera om hur det skulle kunna vara?
Tänk på din mörkaste respektive ljusaste bild av framtiden. Kan du använda dig av någon eller båda av dessa i din undervisning och i så fall hur?
Ser du någon fara i att som lärare förmedla dina egna förhoppningar och/eller farhågor till eleverna? Motivera.

Miljöideologier

Centralt i de sk "miljöideologierna" är en biocentrisk grundsyn och tanken att naturen måste skyddas och människans konsumtion ska anpassas till vad naturen tål. (Axelsson, H. "Våga lära..." sid. 37) Oavsett om man som person tror på småskalighetsmodellen (strävar efter små, självständiga samhällen), fundamentalistisk ekologi (strävar efter ett samhälle som är underordnat naturens "helhet", ofta med ett panteistiskt inslag), feministisk ekologi (betonar att mäns och kvinnors miljöbeteende skiljer sig väsentligt åt) eller någon annan miljöideologi är det viktigt att som lärare försöka hålla sig så neutral som möjligt för att sedan överlåta till eleverna själva att bilda sig en uppfattning om vad de själva tror eller inte tror på.

Natursyn

Det sätt på vilket individen eller samhället i stort betraktar naturen, dess funktion(er) och människans plats i det hela. Natursynen har under de senaste 500 åren ändrats från att ha varit starkt påverkad av teologiska teorier, via en vetenskaplig separation av människa och natur till att numera handla mest om samspelet mellan människa/natur. På senare tid har även framtidsperspektivet blivit mycket viktigt och fokus har därmed flyttats från det historska perspektivet. Jag tror dock att det är mycket viktigt för eleverna att förstå varför historien och nutiden ser ut som den gör och vad som lett till de olika förändringarna om man på ett meningsfullt sätt ska kunna tala med dem om framtiden.

Elevmedverkan

Man ska inte längre se eleven som en tom behållare som behöver fyllas med "sanning" utan som en viktig del i elevens egna lärande. Man ska även som lärare utgå ifrån att man kan lära sig något av eleverna. Att lära eleverna om den demokratiska processen genom att de får genomleva den är en central och, enligt mig, mycket viktig tanke.

Konfliktperspektivet

Hela problematiken med miljöfrågor ligger i intressekonflikter mellan människa och natur. (Schnack, K. "Why focus on conflicting interests..." sid. 1). Dock förekommer inte enbart konflikter mellan vad naturen respektive människor i stort behöver utan även vad olika grupper av människor behöver (eller i vissa fall tror att de behöver), och det är ju här som lärarens roll blir ännu viktigare genom att hjälpa eleverna identifiera kärnan i problemen och ta ställning till vad som är nödvändigt och vad som inte är det.

Handlingskompetens

Handlingskompetens handlar om att man handlar genom ett medvetet val som man kan reflektera kring och som har ett mål. (Axelsson, H. "Våga lära..." sid. 52) Genom att ge eleverna verktygen de behöver för att kunna fatta egna, genomtänkta beslut och handla därefter kan man förändra t ex miljöbeteendet "inifrån" genom en demokratisk process.

Normerande undervisning

Det centrala i denna typ av undervisning är att genom vetenskap förändra människors värderingar och därmed även förändra normen för hur vi ska leva och utforma samhället. (Öhman, J. "Didaktiska reflektioner..." sid. 1) Denna inriktning lägger stor vikt vid vetenskap, elevaktivitet och problemlösning. Problemet med vetenskaplig "problemlösning" är dock att det förutsätter att det finns ett klart definierat "problem", och det lämnas då inte så stort utrymme för humanistiska perspektiv och värderingar.

Undervisning för hållbar utveckling

Man har en utgångspunkt i att det vi gör idag påverkar hur andra får det i framtiden, att problematiken omfattar alla delar av samhället och man inkluderar även en moralisk och politisk aspekt. (Öhman, J. "Didaktiska reflektioner..." sid. 1) Just att man har en mer tvärvetenskaplig syn på undervisningen tror jag kan vara mycket bra eftersom det på ett tydligt sätt illustrerar att allt hänger samman - både naturvetenskap, sociologi, ekologi och ekonomi.

3. Kursplan

Kursplanen i engelska för grundskolan (inrättad 2000-07) ger väldigt lite stöd för arbetet mot ett hållbart samhälle. Dock poängteras möjligheten att tillgodogöra sig och öka förståelsen för bl a andra kulturer genom att engelska är ett språk för internationell kommunikation. Om jag som lärare skulle tolka detta skulle jag säga att kommunikation är grunden till all kunskap och all förändring. Genom att engelskan öppnar dörrar för kommunikation med människor världen över kan den ses som ett mycket viktigt verktyg i arbetet mot en hållbar samhällsutveckling.

2005-09-06T12:00:00.000+02:00

Föreläsning "Hållbart samhälle - vattenresurser"

Föreläsare Anders Nordström

När vi kom till undervisningssalen hade Anders skrivit två frågor på tavlan:
1. Varifrån kommer ditt kranvatten?
2. Har man gjort något åt vattnet?

Dessa besvarades senare under föreläsningen.

Föreläsningens centrala tema var hur vi ska nå en hållbar samhällutveckling och samtidigt låta en växande befolkning få rent dricksvatten.

Vi fick information om hur vattnets kretslopp fungerar, hur vattenfrågan ser ut på ett globalt plan och varför, vad som gjorts/görs åt de problem som finns samt hur man numera delar in ansvarsområdena för vattenfrågor i avrinningsområden istället för t ex kommunvis. Information gavs även om de sk. "millenniemålen" som bl a omfattar beslut på att halvera fattigdomen i världen och att halvera antalet människor som inte har tillgång till rent dricksvatten dagligen. Anders berättade även om hur även en välmenad hjälpinstats kan få förödande konsekvenser om man inte anpassar sig efter de områdesspecifika egenskaperna (ex. avdunstning, bergarter, nederbördscykler, m.m.) utan enbart ser till vad som fungerar på andra håll i världen där förutsättningarna är annorlunda.
Slutligen bjöd han på några didaktiska/pedagogiska tips:

Att skriva en fråga eller uppgift på tavlan innan lektionen kan vara ett bra sätt att få klassen att komma till ro och t ex ta fram pennor och papper alt. sätta sig ner tyst och tänka.
OPTIMISM! Detta är en viktig egenskap hos en lärare eftersom det skapar en miljö för utveckling och lärande. Även om man är en svartsynt pessimist på fritiden ska man inte låta den inställningen komma in i klassrummet eftersom man då lätt kan ge eleverna en känsla av uppgivenhet som kan få dem att tänka att "det spelar ingen roll vad jag gör - allt är ju kört ändå" istället för att fundera på vad de skulle kunna göra för att bistå en positiv förändring.

Reflektioner

Jag har läst om jordens vattenresurser innan - både som en del i min tidigare utbildning i miljöteknik och som en del av min yrkesroll som miljöinformatör på Stockholm Vatten. Jag har även ett personligt intresse som gör att jag brinner särskilt för frågan om hur vi skulle kunna arbeta med och på lång sikt lösa problemet med den globala vattenförsörjningen innan det blivit överväldigande stort. Jag kände därför redan till en stor del av innehållet i föreläsningen, men tyckte att det var bra med en repetition av vissa delar. Det jag inte hade så stor kunskap om var en del av de praktiska problem som uppstått i samband med byggandet av brunnar i exempelvis Bangladesh, så jag tyckte det var mycket intressant att höra om det. Det är också intressant att kunna dra en parallell till det som diskuterades i den grupp jag satt med i under gårdagens litteraturseminarium - nämligen just att man måste tänka på att anpassa tekniken och de hjälpinsatser man gör eller de krav man ställer till den aktuella miljön. Det som fungerar i Sverige kanske inte fungerar i Uganda om man inte anpassar sig till miljön där. Det innebär att vad som är en bra princip här kan ha motsatt effekt någon annan stans - och tvärtom.

Anders Nordström hade ett mycket effektivt och intressant retoriskt grepp - nämligen att han med jämna mellanrum höjde rösten lite, kom med plötsliga utrop eller gjorde stora gester. Detta innebar att de flesta i klassen nog hoppade till åtminstone en gång under föreläsningen och hjälpte till att fokusera på vad som hände i klassrummet. Det är svårt att dagdrömma när någon i rummet plötsligt ropar till och gestikulerar vilt. Vissa skulle nog tycka att det var löjeväckande och /eller jobbigt med en föreläsare som ständigt gjorde på detta sätt, men det var ett mycket effektivt sätt att "väcka" eleverna när de började vandra i tankarna. Och det är säkert minst lika effektivt i en grupp med sexåringar som det var i en grupp med tjugosexåringar...

Mer läsning

Nordström A., "Jordens vattenresurser", Vattenvärnet, 2000

http://www.stockholmvatten.se

2005-09-05T12:00:00.001+02:00

Litteraturseminarium 1

Föreläsare Thomas Krigsman.

Dagen började med litteraturseminarium ett. Det gick ut på att vi skulle sätta oss i grupper om sju och med fiskskålsmetoden* redovisa och diskutera det vi läst i kompendiet ”Litteraturseminarium 1, Människa i ett hållbart samhälle”.

Övrigt innehåll

Vi fick i samma grupp som vi varit indelad i under litteraturseminariet läsa igenom de kriterier för portfolio vi fått tidigare, men nu diskutera innehållet i dessa kriterier, huruvida de är rimliga, välformulerade, oklara, m.m. Sedan fick vi läsa en annan elevs portfolio och lämna synpunkter på denna.

Efter detta fick vi material och en kort föreläsning om hur undervisningen och undervisningstankarna förändrats under de senaste 20 åren. Denna förändring illustrerades med följande begrepp:

LOKAL - GLOBAL
TYDLIG - DIFFUS
ENKEL - KOMPLEX

Vi talade även om följande begrepp:

RUMMET : Nationalstat - EU - FN
TIDEN : Intergenerationell rättvisa. De val vi gör idag får andra ta konsekvenserna av.
KUNSKAPEN : Kunskap leder inte till samma värderingar.
ARTEN : (Struktur för detta publiceras snarast)

RUMMET ska illustrera var besluten fattas. TIDEN handlar om att en tidslinje inte längre är lineär när det handlar om framtiden. Thomas Krigsman berättade om ett exempel på hur man arbetat med detta i en skola i Danmark var att en klass fick leta reda på ett beslut som fattats av kommunledningen 1934 och som innebar att tillstånd gavs till att bygga en batterifabrik på den mark skolan idag står på. Barnen fick utifrån detta beslut sedan ankyta till det bly som idag finns i marken kring skolan och reflektera över hur det hade blivit om kommunen istället sagt nej till fabriken. Fast man utgår från samma KUNSKAP behöver man nödvändigtvis inte komma till samma slutsats. T. Krigsman tog exempel från en rapport som utgivits om hur rapporteringen om samhällsfrågor i TV förändrats från 50-talet till idag. I den rapporten berättas om hur det initialt fanns en kanal och hur man gärna bjöd in experter, forskare eller professorer som berättade om "hur det är". Men när kärnkraftsdebatten kom igång i Sverige under tidigt 70-tal skedde en förändring. Plötsligt kunde man få se två professorer i kärnfysik som hade helt skilda åsikter trots att de hade samma kunskapsgrund att stå på.

*Fiskskålsmetoden går ut på att en stor arbetsgrupp bildas. Sedan delas denna grupp in i en yttre och en inre grupp (innehållet i fiskskålen resp. de som betraktar fiskskålen). Först får de "inre" presentera sin tanke var och en för sig, utan att bli avbruten. Sedan får de resterande i den inre gruppen kommentera denna tanke - även det sker var och en för sig, i turordning och utan att andra får avbryta. När man på detta sett gått varvet runt i den inre gruppen får de som suttit i den yttre gruppen kommentera det som sagts. Slutligen byter man plats så den yttre gruppen bildar en ny inre grupp och samma procedur genomförs en gång till.

2005-09-05T12:00:00.000+02:00

Litteraturseminarium 1

Människan i ett hållbart samhälle

Artiklar av:

Uddenberg, Nils ”Efter Darwin och Marsh”, Biologi och livsåskådning, Jeffner A., Uddenberg N., Natur och Kultur, 1994

Fagerström, Torbjörn ”Har naturen någon moral?”, Biologi och livsåskådning, Jeffner A., Uddenberg N., Natur och Kultur, 1994

Sörlin, Sverker ”Västerlandet har gått varvet runt”, Stigfinnare till en hållbar utveckling, SNF Årsbok, 1995

Pascalidou, Alexandra ”Det blågula gröna”, Naturen - i själ och hjärta, SNF Årsbok, 2003

Uppgift – läs artiklarna och svara på följande frågor:

A. Välj ut minst fem passager eller avsnitt i texterna du läst som du tycker är särskilt intressanta att tänka mer kring. Skriv ner dina tankar och reflektioner.
B. Besvara också följande frågor.
1. Kan naturen vara ett föredöme för hur vi ska leva? Vad skriver författarna – vad tycker du?
2. Vad kan Alexandra Pascalidous artikel tillföra undervisningen i dagens mångkulturella skola?
3. Vad tycker du är huvudbudskapet med respektive artikel?

Svar på uppgifterna

A. Uddenberg (sid.36): ”Den moderna biologins verklighetsuppfattning har förändrat den västerländska människans uppfattning av sin existentiella situation i grunden. I stället för att vara Skapelsens krona och Guds avbild har hon blivit ett djur bland alla andra.” Detta citat sammanfattar innehållet i texten på ett bra sätt och är även en bra sammanfattning av hur det västerländska samhället förhåller sig till sig självt, på gott och ont. Jag anser förvisso att människan inte är en högre stående varelse men jag tror att det är lätt att glömma bort att denna uppfattning inte delas av alla och att man med att försöka förklara miljöhänsyn och hållbar samhällsutveckling med denna utgångspunkt snara kan stjälpa än hjälpa i kontakt med exempelvis länder där religionen har en mycket central roll i samhällslivet.

Fagerström (sid42): ”Man kan väl helt enkelt konstatera att, såvitt vi kan bedöma, finns det inget naturvetenskapligt stöd för tanken att naturen skulle vara särskilt vist ordnad, eller för att dess funktioner skulle vara ägnade att uppnå något syfte. Ej heller finns det något stöd för att naturen skulle vara särkilt ovist ordnad; den bara är. Kemister och fysiker ställer sig knappast frågan om huruvida de kemiska och fysikaliska naturlagarna är visa eller ovisa – de konstaterar bara att vi har att rätte och packe oss efter dem, vare sig de hjälper eller stjälper oss. Jag tror att vi bör ha samma attityd till biologins lagar.” Denna ståndpunkt är inte ovanlig, men ändå högst intressant. Varför verkar människan hela tiden ha ett behov av att tillskriva allt ett högre syfte, istället för att saker och ting bara kan få vara som de är? Är det så att allt som gäller organiska ting måste ha en inneboende mening, medan det oorganiska inte behöver tillskrivas några andra egenskaper än de rent vetenskapliga? Kan man inte se även det organiska som en verkan av kemi och fysik? Alla består vi ju av atomer och kemiska reaktioner. Och alla styrs vi ju av fysikens lagar. Som sagt – det är knappast någon som frågar sig om det är rätt eller fel av en syreatom att binda till sig två väteatomer, men vi kan nog alla uppskatta resultatet av denna kemiska reaktion.

”Naturen är varken moralisk eller omoralisk; den är amoralisk” Här ger författaren svar på sin egen fråga och genom att formulera svaret på detta vis antyder han även att moral är ett mänskligt påfund och inte en naturlag. Om människan själv har skapat moral för att förklara och försvara sina handlingar både inför sig själv och inför andra i ett försök att skapa en mall efter vilken man vill forma sitt samhälle till gagn för den stora massan – kan det då inte helt enkelt vara så att själva frågan är irrelevant eftersom ”moral” i sig inte finns annat än som en mänsklig efterkonstruktion. Det som var ”rätt” förr behöver ju inte vara ”rätt” nu, och om vi utgår ifrån att ”naturen” som företeelse inte har något medvetande så kan den ju heller inte fatta beslut efter vad som är rätt eller fel – därmed kan den ju heller inte inta någon ställning till vad som av människor anses vara moraliskt.

(Sid.48): ”Ett tredje skäl till miljöengagemang kan vara ett slags försiktighetsprincip, grundad på insikten att all naturvetenskaplig kunskap är provisorisk.” Jag valde det här stycket för att det illustrerar en av mina egna grundtankar om att det som är sanning idag inte nödvändigtvis är sanning imorgon. Under medeltiden trodde de flesta fortfarande att jorden var platt, i början av seklet var det en självklarhet för de flesta att kvinnor inte var lika intellektuellt utrustade som männen och därför såg det som löjeväckande att kvinnor skulle ha rösträtt och nu anser många att de har svaret på hur funktionerna i naturen hänger samman och påverkar varandra. Vad är det som säger att det inte kommer vara helt förkastat av vetenskapen om hundra år? Det kanske är bättre att vara försiktig, testa alla teorier ur olika vinklar innan man implementerar dem och erkänna att vi inte vet allt. Samtidigt är det viktigt att man inte låter försiktigheten stå i vägen för utvecklingen. En svår – men viktig – balansgång.

Sörlin (sid. 123) ”Skönheten, magin, det vilda trädde i bakgrunden. I varuproduktionens samhälle blev naturen själv en vara bland andra. Därför: den som idag vill skydda ett stycke natur kan få rådet att löpa den. Ty över alla andra rättigheter står nu den som var ett villkor för att produktionsapparaten skulle fungera friktionsfritt och tillväxt alstras: äganderätten.” Mycket intressant eftersom redan när jag gick i grundskolan samlade klassen in pengar för att ”köpa regnskog” eller ”plantera träd i Afrika”. Även om dessa slantar säkerligen gick till ett gott ändamål (och förhoppningsvis det de var avsedda för) var ju ändå signalen till barnen tydlig – det kostar att bevara/hjälpa naturen. Även idag är det populärt att samla in pengar till liknande ändamål, och även om allt sker med de bästa intentioner är det ändå en signal till barnen om att naturen är något man kan köpa och som enbart angår några få i motsats till något som angår alla och tillhör alla. Jag tror att detta sätt att se på saker är det som västvärlden ”exporterar” till andra länder och som på redan nu skapat en rad problem med överexploatering av vissa regioner.

(Sid. 124): ”Den [tillväxten] anses nödvändig för att klara sociala målsättningar som sysselsättning och hög levnadsnivå, möjligen också för att ekonomin inte ska råka i svår kris. Men det dröjde märkligt länge innan tillväxtidén fick denna roll” Det är bara förunderligt hur mänskligheten kan ignorera det uppenbara och inte se kritiskt på sin situation eller sitt beteende förrän allt dras till sin spets – och kanske inte ens då.

(Sid. 131): ”Om utvecklingen i i-länderna inte varit, och ännu inte är, ekologiskt hållbar, varför kommer fortfarande de dominerande idéerna om utveckling därifrån?” Jag har själv ställt frågan många gånger och det enda svar jag hittills kommit fram till är att eftersom i-världen alltid ansett sig överlägsen andra delar av världen och inte verkar ha förstått att utveckling och tillväxt kan – och med största sannolikhet måste – ske på olika sätt i olika regioner eftersom förutsättningarna är olika, och att det inte finns en universallösning på alla frågor.

Pascalidou (sid. 143): ”Fuktiga höstdagar brukade de ge sig ut och plocka slemmiga sniglar, svidande brännässlor och maskrosblad som de kokade gudomliga soppor på.” En härlig beskrivning av ett förhållningssätt till naturen som vi i vår ”svenskhet” kan lära oss något av. Vi bor i ett land som erbjuder fantastiska möjligheter till mat bara runt husknuten – även i en betongförort som Rinkeby – men förstår inte att uppskatta det. Att svenskar har ett speciellt förhållande till naturen är nog de flesta överens om, men en skogspromenad kanske inte är det enda sättet att uppskatta vad naturen har att ge.

(Sid. 144): ”En mulen marsmorgon, när snön smält bort men den sista kylan hängde kvar i trädgrenarna, fick vår biologilärare för sig att vi skulle lära oss respektera den svenska naturen.” Jag känner igen konceptet med hurtiga lärare som försöker pådyvla eleverna sina egna intressen – på gott och ont. Jag har alltid älskat att vistas ute i naturen, men avskydde de obligatoriska städdagarna. De som skräpar ner borde väl ändå städa själva? Att gå ut med klassen i kylan för att vårstäda andras skräp kanske inte är det bästa sättet att försöka förklara varför naturen är så viktig för oss svenskar och varför den även är viktig ur ett globalt perspektiv. Då kanske det är lämpligare att gå på utflykt i sol och värme, eller ta med sig klassen på pulkaåkning en vacker vinterdag.

B.
1. Ingen av författarna verkar egentligen anse att naturen kan ses som ett föredöme, utan snarare vara noggranna med att påpeka faran i att se ”naturen” som något föredöme för hur människor ska leva. (Undantag Pascalidou A. som inte berör ämnet ur den synvinkeln. De tre första författarna verkar eniga om att evolutionen är oundviklig, men har sinsemellan olika syn på vilket värde man ska/bör lägga i ordet ”evolution”. Dock verkar de ense om att människan gärna glömmer eller bortser från sin roll i ekosystemet. Ur det perspektivet anser jag att vi kanske kan ha något att lära av naturen, nämligen att man inte behöver krångla till saker så mycket. Ibland kan saker ”bara vara”. Jag tycker nog att man kan använda sig av naturen både som ett föredöme och som ett varnande exempel. Föredöme på så sätt att allt, helt naturligt, har sin tid och plats. Det som inte längre ”behövs” kommer helt enkelt försvinna ur systemet. Som ett varnande exempel kan ses den effekt som uppstår när en eller ett fåtal arter överetablerar sig i ett område. Det kan inte enbart uppstå en skadeverkan på området, utan även på de arter som lever i området. Man kan även se det så att om en art har en mycket stark etablering i ett område och ett naturfenomen (som t ex en gräsbrand/orkan/ jordskred/flodvåg el dyl) uppstår som påverkar området negativt drabbas även ett mycket större antal individer än vad som annars skulle ske. Oavsett om man vill se naturen som ett föredöme eller inte kan man kanske åtminstone dra lärdom av vad som sker med andra djurarter i olika situationer. Till exempel kan överexploatering av en djurart eller naturtyp få allvarliga konsekvenser, men samtidigt har naturen en förmåga att på lång sikt läka sig själv om den bara blir lämnad ifred.

2. Absolut! Framför allt kan artikeln kanske öppna ögonen hos några av de pedagoger som inte verkar ha förstått att kärleken till naturen inte är något medfött hos alla, utan i vissa fall något man lär sig med tiden (och i andra fall något man aldrig lär sig oavsett vilken nationalitet eller etnicitet man tillhör). Jag har själv arbetat mycket med barn och miljö inom förskolan – både i en invandrartät Stockholmsförort och i ett ”helsvenskt” villaområde – och att förklara en, för de flesta vuxna självklar, sak som varför man inte ska slänga skräp i naturen kan vara svårt. Ett grepp vi använde oss av var att t ex spika upp olika typer av skräp på en planka och gräva ner den på ett ställe i skogen man sedan skulle återvända till för att se vad som hände med skräpet. Exempel på skräp som användes var äppelskrutt, metallkapsyler, plast, papper, m.m. Ett annat sätt som kan var bra för att illustrera konceptet med ekosystem och kretslopp är att anlägga ett ”miniekosystem” i ett akvarium tillsammans med barnen så de får vara delaktiga i att få det att fungera och samtidigt få en möjlighet att på ett konkret sätt se och förstå de underliggande principerna som styr i naturen.

3. Huvudbudskapet med den första artikeln är enligt mig att det har hänt en hel del sedan Darwin och Marsh först presenterade sina teorier om evolution, biologi, ekologi och teologi. Då var den allmänrådande världsbilden den att naturens lagar återspeglade Guds omsorg för sin skapelse (sid.29). Senare vände långsamt samhällets uppfattning om människan som den högst stående varelsen och i dagens västerländska samhälle är det snarare det naturvetenskapliga än det teologiska förhållningssättet som är allmänrådande.

Huvudbudskapet i den andra artikeln handlar väl snarast om att begreppet ”ekologi” enligt författaren har blivit så populärt att använda i alla möjliga sammanhang att ingen egentligen verkar veta vad det egentligen innebär. Författaren försöker klargöra sin ståndpunkt kring vad ekologi är och presenterar sina åsikter ur ett naturvetenskapligt samt ett humanistiskt perspektiv bl a genom att försöka besvara frågan på om naturen i sig själv har någon moral så som människor ser på moral.

I den tredje artikeln kan man säga att författarens huvudbudskap var att samhället har gått i en cirkel vad gäller vilket sätt det utvecklas på. Från en tanke om att man ska hushålla med naturens resurser – via en separering av samhällsutveckling och natur – och tillbaka till tanken om hushållning. Vi har, för att anknyta till författarens egna ord, under de senaste trehundra åren inte gått så mycket rakt fram som ”varvet runt”.

Den fjärde artikeln har på ett tillspetsat sätt försökt klargöra problematiken som kan uppstå när olika kulturer och synsätt på naturen möts, och kanske väcka några tankar hos läsaren om hur man kanske skulle kunna förklara relationen till naturen som åtminstone de flesta ”svenskfödda svenskar” verkar dela.

2005-09-01T12:00:00.000+02:00

Föreläsning ”Från miljö till hållbar utveckling”

Föreläsare Thomas Krigsman.

Jag var själv inte närvarande under föreläsningen, därför följer här en redogörelse av föreläsningen såsom återberättad av Inger Hansson. Svaren på frågorna är dock mina egna.

Kunskapssyn

Vi får smaka på läraryrket (Pararellprocess)
Att skriva för att lära (Viktigt med reflektioner)
Börja ringa in begreppet ”Hållbar utveckling”

Olika sätt att se på lärande

Det empiriska: Läraren häller kunskapen i huvudet på eleven (som genom en tratt i örat). Hur bra kvalité det är beror på lärarens förmåga att förmedla budskapet till eleven.

Det konstrukturistiska: Läraren tar reda på vad eleven har för kunskap och förförståelse och utgår ifrån det. (Piaget)

Det sociokulturella perspektivet: Man delas in i olika kulturer och ser på världen utifrån den kunskap som finns i gruppen (Vygotsky).

Fråga: Vilket av dessa sätt lär jag mig bäst på?

Svar: För mig fungerar en kombination av Piagets och Vygotskys metoder bäst.

Redovisning av läxan

Klassen delades in i mindre grupper och fick var och en skriva sina sju "förutsättningar" på post-it-lappar som sedan sattes upp på ett större papper. Gruppens resultat redovisades och diskuterades sedan i helklass.

Läxa: Våra elever möter en värld i förändring, vilka förmågor behöver de ha med sig?
På vilket sätt kan vi möta dessa behov?

Det viktigaste vi som lärare kan göra är att förse våra elever med bästa möjliga verktygen för att söka, behandla och kritiskt granska information. Eleverna måste kunna se med öppna sinnen på det som finns omkring dem, men - och detta är viktigt - inte utan just det kritiska granskandet. För att uppnå detta tror jag att det är viktigt att vi som lärare inte bara försöker hålla oss à jour med nya sätt att insamla fakta, utan även att vi "gör upp" med våra egna fördomar och förutfattade meningar. Det skadar inte att komma ihåg att det samhälle vi lever i inte bara kräver en tvärvetenskaplig - utan även en tvärkulturell - syn på undervisningen.

Miljöfrågans ändrade karaktär

Ur en naturvetenskaplig synvinkel kan man säga att vi alla är uppbyggda av stjärnstoft. Har vi till exempel ätit en banan har vi fått i oss molekyler från Ecuador, kaffet innehåller molekyler från Colombia. I början av 1900 talet kom WC:n och då dumpades avfallet så långt ut i havet som möjligt, man resonerad att syntes det inte fanns det inte. Fabrikerna hade höga skorstenar för att röken skulle spridas bort och försvinna. Under 1950 talet började lokala problem att utkristalliseras, det dumpade avfallet i sjöar och hav såg till att algerna började föröka sig. När de sjönk till botten tog syret slut under vintern och fiskarna kunde inte andas, när sedan isen släppt flöt en massa döda fiskar omkring i vattnet. Vattenrening började bli mer vanligt. På 1970 talet hölls en miljökonferens i Stockholm (1972) där diskuterades försurningen som börjat bre ut sig, problemen hade blivit regionala. Numer är det ett globalt problem och de har ändrats från att vara synliga till osynliga, ozonskiktet börjar återhämta sig så sakteliga, förhandlingarna om att släppa ut mindre freon har blivit framgångsrika och fortsätter vi med det kan ozonskiktet bli återställt till sin ursprungliga tjocklek.

Fråga: Vad ska eleverna ha med sig från skolan? Hur kan vi förbereda våra elever?

Svar: Jag minns tydligt att när jag själv var barn kände jag en fruktansvärd maktlöshet inför alla miljöproblem som tidningar, nyhetssändningar och vuxna berättade om. Att som barn ligga och ha ont i magen för att det känns som om världen håller på att gå under, och det inte finns något man kan göra åt det, känns inte särskilt bra. Därför tror jag att det är viktigt att vi lärare - även om vi inte behöver sticka under stol med hur situationen ser ut - hela tiden poängterar att eleverna faktiskt kan påverka. Vi måste även ge eleverna kunskapen om hur de kan påverka - dock utan att moralisera över på vilket sätt detta sker. Detta kan vi till exempel göra genom att låta eleverna själva fundera över hur politiska beslut fattas, vad som ligger bakom dessa beslut och hur man som privatperson kan ha stort inflytande på beslutsprocessen om man vet vilka kanaler man kan använda sig av. Ett sätt att illustrera detta för eleverna kan vara att man studerar och diskuterar historiska beslut - varför de fattades, hur samhället såg ut, vilka konsekvenser de fått för nutiden och hur nutiden kunde sett ut om motsatta beslutet fattats (ex. "ja" istället för "nej"). Vi måste föra in det demokratiska arbetssättet och konceptet om orsak och verkan i klassrummet på ett så tidigt stadium som möjligt för att hos eleverna öka känslan av - inte bara ansvar - utan möjligheter.

2005-08-30T00:00:00.000+02:00

Kursintroduktion

Kurs: Människan i ett hållbart samhälle 10p, ht 2005
Lärarhögskolan i Stockholm i samarbete med Institutionen för kvartärgeologi och naturgeografi, Stockholms Universitet
Kursansvarig: Bo Eknert, Natgeo, Stockholms Universitet

Kursintroduktion – vad kommer kursen att innehålla och innebära? Även genomgång av vilka föreläsare vi kommer ha, vilka olika delmoment kursen kommer att bestå av samt vilka examinationsformer som kommer tillämpas. Schema för kursen delades ut, likaså kursbeskrivning och mål, litteraturlista, information om klassens första två exkursioner och tre informationsblad om hur en portfolio kan och bör utformas. När detta skett tog Thomas Krigsman, Lärarhögskolan i Stockholm, över föreläsningen. Han var även den som höll i gruppövningarna.

Gruppövningar

Vi delades in i grupper och fick genomföra fyra övningar som syftade till att vi skulle lära känna varandra och även få idéer om hur man som lärare kan få en klass att tala med varandra och samarbeta. Den sista övningen presenteras separat eftersom den var den mest omfattande.

1. Övning ett gick ut på att vi skulle skriva ner våra farhågor inför kursen på ena sidan av ett papper och våra förhoppningar på den andra sidan. Sedan skulle vi diskutera det vi skrivit med personen bredvid, presentera en farhåga alt. förhoppning per par (olika beroende på vilken halva av klassrummet paret satt i) och slutligen lämna in våra lappar till föreläsaren.

2. Övning två var en bokstavskö. Vi elever ombads fundera över vilket det centrala ordet i varför vi vill bli lärare och sedan ordna oss i bokstavsordning efter vilket ord vi valt.

3. Övning tre bestod i att klassen delades in i flera grupper om fyra eller fem elever varav en i varje grupp utsågs till chef av föreläsaren. Sedan fick gruppen i uppdrag att på ett blädderblocksblad rita något alla i gruppen hade gemensamt samt i varje hörn rita något som var unikt för var och en av gruppmedlemmarna. Detta skulle sedan redovisas gruppvis för resten av klassen.

Övning fyra är en populär övning för att uppmuntra till samarbete och eftertanke. Den kallas för ”Uppdraget” och beskrivs bl a i Wolfgam Brunners bok ”Solvagnen”. Eleverna fick ett papper med följande text:

”Uppdraget

Du har av det planetariska rådet utsetts att planera för och deltaga i vår tids största äventyr. Du ska utrusta ett jätterymdskepp för att klara en resa av hittills aldrig skådade mått. Följande villkor gäller:
· Resan kommer att ta 6000 år.
· Du behöver inte tänka på själva skeppets framdrift eller på ytterhöljet.
· Du har tillgång till solenergi under hela resan.
· Ni får inte vara fler än 100 personer ombord samtidigt.
· Vad tar du med dig?”

När alla läst pappret fick vi fem minuter på sig att fundera enskilt på frågeställningen, sedan delades klassen in i grupper om fyra eller fem elever och föreläsaren utsåg en chef. Sedan skulle gruppen gemensamt diskutera det var och en funderat över och enas om vad som skulle finnas på skeppet, rita skeppet, namnge det och redovisa sitt arbete för de andra grupperna genom att motivera för representanter från de andra grupperna varför de skule välja att åka med just det skeppet och inte något av de andra. När övning tre var avslutad fick vi en rapport skriven av läraren Anna Kannstig i vilken hon skriver om hur hon arbetat med övningen i en Åk6. Vi fick även en schematisk bild över hur ”uppdraget – det slutna rummets pedagogik” kan fungera ämnesövergripande.

Övrigt

Förberedande texter inför litteraturseminarie ett samt tillhörande frågor delades ut.

Läxa gavs till följande tillfälle. Vi skulle fundera över och ge sju exempel på vad kommande generationer behöver för att kunna leva goda liv.

Reflektioner

Kursintroduktion

Introduktionen kändes aningen förvirrad, kanske för att det var så mycket information på så kort tid. Nu när den fått sjunka in lite kändes den inte så mycket förvirrande som otillräcklig. Det fanns fortfarande flera frågetecken kring kursens utformning och mål, t ex vad de framtida projektarbetena kommer att innehålla och hur de kommer utformas. Konceptet med litteraturseminarier känns väldigt luddigt och vad det innebär samt vad som förväntas av oss elever i samband med detta är oklart. Informationen om kurslitteratur kändes gedigen fram till det att den kursansvarige föreläsaren hade lämnat rummet och den kvarvarande menade att den litteratur som den kursansvarige hade ansett viktig inte var så viktig trots allt. Att undergräva andras auktoritet är aldrig bra, framför allt inte inför en ny klass.

Jag är medveten om hur svårt det kan vara att försöka trycka in så mycket information som möjligt på så kort tid eftersom jag bl a arbetar som miljöinformatör. I det arbetet ska jag presentera ett helt stadsbyggnads- och miljöprojekt på under en timme och min erfarenhet är att det kan vara bra att inte dela ut allt för mycket skriftlig information under tiden man talar eftersom folk tenderar att läsa vad som står på pappret istället för att lyssna på talaren. Jag hade gärna sett att jag fått kursinformationen redan vid inskrivningen. Då hade jag kunnat läsa igenom den i lugn och ro och sedan kunnat ställa relevanta frågor kring eventuella oklarheter. Viss information kan dock vara en fördel att dela ut personligen då man ges möjlighet att förklara det närmare i samband med utdelningen. Det gäller exempelvis information om exkursioner o dyl. Informationen om portfolioskrivande var bra att få på plats, men eftersom ramverket för utformandet är så löst skapade det förvirring hos eleverna om vad det egentligen innebär. Det hade kanske varit bra att dela ut det papper som innehöll ramverk vad gäller innehåll först och sedan förklarat tydligare att det är innehållet och inte den fysiska utformningen som är viktigast.

Gruppövningar

Övningarna var på det stora hela trevliga. Den första vi gjorde kändes bra eftersom alla gavs möjlighet att lufta sina tankar med andra i samma situation. Att få sitta ner och formulera tankarna själv innan man talar med andra kan vara positivt för de som har svårt att tala för sig. Det är ofta lättare att läsa upp en lista än att våga formulera sina tankar öga mot öga och tycker man att det är jobbigt med ögonkontakt kan man alltid titta ner på din lapp. Att övriga klassen fick ta del av det som diskuterats parvis var också positivt eftersom det alltid är intressant att höra om andra har samma tankar som man själv. Det hade dock varit intressant om alla farhågor och förväntningar hade listats på tavlan eller sammanställts som någon form av statistik, t ex ”den vanligaste farhågan/förväntningen i den här klassen är…”

Den andra övningen var intressant eftersom eleverna fick presentera sig själva, sitt mål med studierna och sina tankar kring varför man valt just det ord man gjort. Konceptet med ”bokstavskö” kan med fördel tillämpas som en del i att hjälpa yngre barn lära sig alfabetet och kan även lätt anpassas till att gälla talföljder, färger, mm

Övning tre var rolig och det var intressant att se hur lätt det var att hitta något gemensamt, men ännu intressantare var hur svårt det var för de flesta att hitta något som var unikt just för dem. Att vara unik ses ju traditionellt inte som något positivt i det samhälle vi lever i, även om den attityden långsamt håller på att ändras. Den kan även med fördel användas både hos äldre och yngre barn och på ett flertal ämnesområden, t ex inom samhällskunskap när man diskuterar abstrakta begrepp som demokrati, eller inom biologin när man ska definiera artskillnader, mm. Jag kan även tänka mig att man med framgång kan tillämpa variationer på temat i barngrupper med yngre barn.

I alla övningar utsågs grupperna till synes slumpmässigt, men eftersom vi sorterades efter hur vi satt, vilken bokstav vi valt, vilket datum vi var födda osv. Känner man sin klass kan man dock styra ”slumpen” så att nya konstellationer i klassen kan bildas.

Övning fyra – ”uppdraget” – var i princip en tankeövning i hållbar samhällsutveckling och kan med fördel användas i olika former under hela skolgången. Det intressanta var att se hur olika alla hade tolkat uppgiften och hur de flesta hade brottats med samma tankar och problem men ändå kommit fram till så pass olika sätt att lösa det på (även om de flesta grupper hade löst de stora frågorna som mat-, vatten- och luftförsörjning på liknande sätt). Rapporten som var Anna Kannstig hade skrivit om sitt arbete med denna metod i skolan var intressant som komplement, men jag hade gärna funderat lite mer själv innan jag fått läsa rapporten. Utifrån vad hon skrev kan jag hålla med henne om att som lärare kanske man är lite väl snabb att föra in eleverna i ”rätt” tankebanor utifrån vilket syfte man har med övningen, istället för att vänta och se vad som händer om eleverna får fundera mer på problemet själva.

Övrigt

Inför litteraturseminariet fick vi ett häfte med texter och ett blad med tillhörande frågor som skulle besvaras till nästa tillfälle. Exakt vad litteraturseminarierna kommer att innebära är fortfarande oklart och därför känns det inte så motiverat att läsa texterna och besvara frågorna. Tydligare information om syftet med det hela hade varit önskvärt.

Läxa – fundera över och ge sju exempel på vad kommande generationer behöver för att kunna leva goda liv. De sju sakerna jag valde var rent vatten, ren luft, mat, ljus (varav alla är nödvändiga för överlevnad) samt stabila politiska förhållanden, stabila ekonomiska förhållanden och stabila religiösa förhållanden (utan dessa hamnar samhället lätt i krig/konflikter samt fattigdom och det är först i avsaknad av detta som man kan börja tala om ”goda liv” och en positiv samhällsutveckling och inte enbart överlevnad).